Väl valda ord

Ibland måste man säga ifrån även om det känns obehagligt.
I tisdags var det ett sådant tillfälle.
På raden framför mig på Nya Söderstadion satt en man som under matchens första kvart bara klagade och gnällde och bespottade Nahir Besara. Och när Östersunds målvakt jätteräddade Besaras friläge brast allt för mannen. Då bestämde jag mig för att försiktigt lägga handen på hans ena axel och säga stötta, inte såga. Jamen vad fan han är ju värdelös fick jag till svar. På det sade jag inget mer än att det ändå är klokare att stötta än att såga. I slutet av första halvlek gjorde Besara 1-0. Då vände han sig om och sade; han av alla. Bra eller hur sade jag. I andra halvlek när Besara gjorde 2-2 vände han sig om och gav mig två tummar upp. Och efter Besaras tredje mål för kvällen hade mannen framför mig fått en ny favorit. När jag passerade honom på väg hem efter slutsignalen log han och sade tack.
Inget mer.
Det kändes bra.
 
"Jag blir tyst och undrar vad det är du egentligen tror"
Främlingar - Ulf Lundell

Övning ger färdighet. Hoppas jag.

Genom de stora och mycket smutsiga fönstret sken en försiktig och nyfiken vårsol in. Den runda höga vita muggen utan öra var fylld av varm choklad med lite nyvispad låglaktosgrädde på toppen. Runt halsen hade hon den ulligt mjuka grågröna halsduken som hon fått av sin farmor och som matchade hennes bruna ögon väldigt fint. Tankarna vandrade fritt och för första gången sedan i julas kände hon att det fanns ett hopp om att livet skulle bli hennes igen.
 
I morse hade hon joggat långsamt och lugnt på ett av Hellasgårdens kuperade och krävande spår. Fågelsången följde hennes rytm och vid ett par tillfällen såg hon också den vackert svarta koltrasten med sin karakteristiskt gula näbb. Även dofterna nådde hennes sinnen och den hon gladde sig mest åt var den välbekanta renlavens aningen söta mossdoft. Den påminde henne om när hon var en liten flicka och när hennes pappa la sin varma och aningen valkiga hand i hennes lilla mjuka och försiktigt lotsade in henne i den mörka och täta skogen bakom deras gamla blåmålade hus med gula knutar. Pappa hade på sitt lugna och stillsamma sätt berättat och förklarat för henne vad de såg, och vad de upplevde. Än idag fanns lyckan där, en lycka som bestod av att det bara var hon och pappa, och att allt kändes som ett större äventyr än vad det egentligen var.
 
I morgon är en annan dag.
Det är då allt avgörs.
Livet är ju faktiskt på väg tillbaka.
Alltså kan det bara gå bra.
Eller?
Hon avskyr när tvivlet gnager i henne som en hungrig bäver på utflykt i en skog full av krokiga grenar och hårda stubbar som bara väntar på att bli metodiskt uppätna. Hon vet att det inte var hennes fel att den gamle mannen dog den där mörka och regniga natten när november blev december och när de var alldeles för få, men ändå är det hon som ska sitta där på den anklagades hårda och bruna bänk. Det är på henne alla misstänksamma örnblickar kommer att landa. Hon tål att bli tittad på. Det vet hon, men det här är annorlunda. Hennes advokat säger att allt kommer att gå bra, att hon inte kommer att bli dömd. Men vad annat kan han säga?

Ge oss det enda vi behöver; Bajen, en bira, karneval.

Hur jag än försöker börja detta inlägg faller det platt.
Jag vill så mycket att jag nästan slår knut på mig själv.
Viljan handlar bara om en enda sak; vinst för Hammarby mot Östersund ikväll och serieledning igen. Känner mig både orolig och lugn i samma andetag. Det är en väldigt märklig och svårförklarad känsla men någonstans inser jag att jag lurar mig själv när jag tror att jag är lugn.
 
Det lugnet är i så fall bedrägligt, vilseledande, illusoriskt och förvillande. Ni ser själva, det finns inte ett dugg av lugn i mig. Men, eftersom den 21 oktober är ett magiskt datum och eftersom jag är aningen vidskeplig så tror jag på tre poäng tills motsats bevisats. Hur det ser ut skiter jag. Det syns ändå inte i tabellen.  
 
"Det finns dom som stannar tiden, det är inte bara attityd"
Berätta hur du gör - Lars Winnerbäck

Sju bilder från Portugal

Torget i Evora.
 
En riktig profil.
 
Den gula bergbanan är synonymt med Lissabon.
 
Vy över Lissabon.
 
Slitet och inbott.
 
Katedralen i Alfama.
 
Skön kontrast.
 
"Åren har gått, dom ligger som vrak på botten"
Man över bord - Plura Jonsson

Klokt att vara tyst ibland

Aningen förvånad blev jag när jag såg att Ljungskiles tränare/manager Tor - Arne Fredheim gnäller över spelordningen av Superettans sista omgångar. Att ens uttala sig om det är i mina ögon märkligt och ger små, men ändå tydliga, signaler om att man ser sig som en förlorare. Fredheim säger dock att de tar allt med ett leende och bara kör på och att om de bara gör vad de ska är pressen på Hammarby och GIF Sundsvall. Klart han säger så, det ska han göra, men att han ens började kvida om spelordningen är för mig mycket märkligt. Det smartaste draget hade varit att inte säga något, nu får förmodligen hans ord rätt effekt hos dem han inte önskar ska få det. Det vill säga Hammarby och GIF Sundsvall.
 
"Jag kör taxi ibland när jag måste, annars målar jag och skriver en del"
Tre bröder - Ulf Lundell

Perspektiv någon

Ibland är det nyttigt att bli påmind om att ens barndom inte var alltför svår trots att jag där och då var genuint jättebesviken över att jag fick fel hockeyspel när jag fyllde nio år och att jag inte fick vara ute hur länge jag ville när jag blev tonåring. Igår träffade jag Hammarbys Amadaiya Rennie för en intervju till säsongens sista matchprogram. Året innan han föddes drabbades hans hemland Liberia av ett blodigt och brutalt inbördeskrig som höll i sig under hela hans barndom och tonårstid. Som genom ett under var fel hockeyspel och tidsrestriktioner att betrakta som extremt banalt och fjuttigt.
 
"When I left my home and my family, I was no more than a boy"
The Boxer - Paul Simon

Säg ja tack till livet

I Lissabon finns det en stadsdel som heter Chiado och där vet människorna hur man bäst tar till vara på en kväll, en natt, en småtimme eller två. Det finns ingen morgondag, det finns bara här och nu. Festen är total men det är inget röj i den bemärkelsen att folk blir för packade med allt vad det innebär. Det som finns är glädje och gemenskap. Upplevde ett antal härliga timmar där natten mot lördag och när hösten och vintern blir för dryg ska jag tänka tillbaka på Anders och min barrunda i Chiado.En runda bland människor som vet hur man säger ja tack till livet på bästa möjliga sätt.
 
Grattis U21-landslaget!
Grymt starkt att vända 0 - 2 till 4 - 1.
Isaac Kiese Thelin är helt formidabel matchen igenom och det är inget annat än ett stim i den större skalan som han befinner sig i just nu. 
 
Grattis också till Lars Lagerbäck!
Island har 9 poäng och 8 - 0 efter tre matcher och 2 - 0 hemma mot bronsmedaljörerna från sommarens VM skojar man inte bort. Lars Lagerbäck har satt Island i förarsätet i deras grupp och det vore minst sagt kul om han tog dem hela vägen till Frankrike 2016. Lars Lagerbäck har en osedvanlig förmåga att få fason på sina landslag och det beror givetvis på tusen och en orsaker, men där de två främsta är att han ser till att laget är välorganiserat samt att han högaktningsfullt skiter i att vara populistisk. Han gör det han tror på med det material han har och han gör det bra. Visst, man kan ibland tycka att han är tråkig som alltid alltid alltid sätter defensiven främst. Men i längden är det ju ett koncept som håller och som skapar en grund för att kunna göra det där målet som betyder tre poäng. I alla fall så länge man håller nollan.
 
"Och om vintern står jag gömd längst in i baren"
Faller - Lars Winnerbäck

Resa, en härlig del av livet

Att resa har blivit en viktig del av mitt liv.
I grund och botten handlar det förstås om en stor och innerlig nyfikenhet på andra länder, städer och platser. Men det handlar också om att jag vill förkovra mig, och att gång på gång också inse att vi har det väldigt bra i Sverige. Och nästan varje gång det är dags att ge sig av får jag samma tanke i huvudet; nu är jag här där allt är som det brukar vara, men i morgon vid den här tiden är jag inte det. Då är allt mer eller mindre nytt; dofter, smaker, miljöer, vindar och människor. Den känslan är jag förmodligen inte det minsta ensam om, men den gör mig alltid lika glad och förhoppningsfull.
 
I morgon 05:20 kommer taxin.
06:55 lyfter planet mot Bryssel.
Där möter jag Anders innan vi tar oss till Lissabon.
Sämre kan man ha det när hösten anlänt.
 
Till dig som missade programmet om Zlatan; gå in på någon playvariant och leta upp det. Mycket sevärt med en Zlatan som kändes mer privat än man knappt vågat drömma om. Och hans pappa, vilken skön snubbe! Den stolthet han visade gick genom rutan och var både rörande och allvarlig i samma andetag. Ser redan nu fram emot del två.
 
"Jag tände fyra ljus i Katarina Kyrka, för att ge dig och barnen styrka, du kan inte vakta dem alltför länge, också vi har en längtan efter varann" / En fri man i stan - Ulf Lundell.

Den markeringen skojar man inte bort

Du spelar i match efter match efter match. Det går så pass bra att din plats känns ganska säker. Visst, du tar några felbeslut men det är ändå skapligt stabilt. Helt plötsligt värvas det en spelare till på din position och konkurrensen ökar. När du och nyförvärvet spelar er fjärde match ihop gör du en svag första halvlek och blir utbytt. Efter det får du en chans till, men du tar den inte och bänkplatsen blir din.
 
Igår kom en markering från din tränare som hette duga; han flyttade in er vänsterback som mittback när sommarens nyförvärv var avstängd och plockade in en allroundspelare på den vänsterbacksplats som blev tom i och med det tagna steget inåt.
 
Du fanns att tillgå.
Du som är en naturlig mittback.
Men tränaren valde att inte ta någon notis om det.
Du blev kvar på bänken hela matchen och när du med mindre än 10 minuter kvar stretchade i halvdunklet bakom den ena kortlinjen kändes det väldigt tydligt att du spelar i ett annat lag nästa år.
 
Tack Daniel Theorin för det du har bidragit med! 
Jag är mycket väl medveten om att det är såhär fotbollen fungerar men trots det gjorde det snudd på ont att ta del av Nanne Bergstrands rejäla markering igår.

Bilder i stället för ord. Del 37.

Magisk morgon på Katarinavägen.
 
Hyfsat generösa tider för After Work.
 
Juvelen pustar ut efter tennisbollshämtande.
 

Karlaplansfontänen.
 
Elskåpsväktaren på Åsögatan.
 
"Det krävs så mycket mygel för att verka normal"
Mareld - Lars Winnerbäck

Lag som lag

Nya ministrar presenteras vart fjärde år.
Nya landslagstrupper lite oftare.
Ändå finns det vissa likheter.
Kommer det en skräll eller två?
Eller blir det ungefär som förväntat?
Stefan Löfvens "trupp" innehåller såväl rutinerade rävar som riktiga rookies. Margot Wallström och Magdalena Andersson var de mest väntade. Gustaf Fridolin den mest glädjande och Alice Bah Kuhnke den mest överraskande. Många av Löfvens "spelare" är oskrivna blad, i alla fall för mig, och det ska bli intressant att se vad de kan åstadkomma under de närmaste fyra åren.
 
En fråga bara; hur länge dröjer det innan någon journalist har grävt fram ett lik eller två ur någon av de nya ministrarnas garderober?
 
Många har skrivit om Malmö FF:s insats i onsdags.
Jag är bara lite sen men inte desto mindre imponerad.
De gör en stark match rakt av och det som är mest påtagligt är att de verkligen visar att de tror på det de gör och tack vare det ger sig själva en ärlig chans att besegra ett så pass meriterat lag som Olympiakos. Markus Rosenbergs betydelse för laget är enorm och jag är den förste att verkligen ge honom allt beröm som finns. Jag har genom åren inte varit överdrivet imponerad av Markus Rosenberg, men det han har visat upp sedan återkomsten till Malmö FF är inget annat än alldeles briljant. Dubbelmöte med Atletico Madrid väntar och som det känns just nu blir jag inte det minsta förvånad om Markus Rosenberg och Co skakar om de regerande La Liga-mästarna och kan nå ett kryss på bortaplan och minst samma utdelning i sin hemmaborg.
 
"Med dig på andra sidan jorden får jag tid till ingenting"
Elegi - Lars Winnerbäck

Utan omsvep

I all hast är ett bra uttryck.
Idag är det relevant.
 
1) Stolt över Romas insats mot M.C.
Mycket stolt till och med. Med lite flyt hade det blivit tre poäng. Tottis mål är fullständigt briljant. Det är också väldigt tydligt att Garcias spelidé funkar internationellt. Mycket löpningar, mycket snabba kombinationer med ett och två tillslag, samt hela tiden en vilja till framåtrörelse. Fortsätt så. 
 
2) Vill inte vänta på Hammarbys återstående matcher.
Vill ha det ur systemet och börja skapa en känsla av hur det är att vara ett allsvenskt lag igen. Tror faktiskt för första gången i år att det här kommer att gå vägen. Till och med om vi tvingas kvala. Om det blir kval bär vi fram laget och ser till att det blir jobbigt för det fjortondeplacerade laget från Allsvenskan. Riktigt jobbigt. Då fyller vi Nya Söderstadion till sista plats och sjunger tills allt har löst sig. Och en stund till. Om det behövs.
 
"Ge mig nånting mot rastlösheten, vad som helst"
Vem som helst blues - Lars Winnerbäck

Den lidande mannen

Vardagsrutinen är att lämna hemmet vid 08:20 och vandra Folkungagatan bort till Medborgarplatsen tunnelbana. Vissa människor ser jag nästan varje dag, vi möts på trottoaren och ibland ger vi varandra en diskret nick. Inte mer. En av dessa människor som jag ser nästan varje morgon, men som jag ännu inte nickar åt, är en man i min ålder. Aningen kortare än mig. Lite tunnhårig. Glasögon. Oftast klädd i jeans och en kavajjacka och med fotriktiga skor på fötterna. Han går varken fort eller långsamt och han smälter in i gatubilden på ett naturligt sätt. Jag har sett honom i ett par års tid. För några veckor sedan var det något som var annorlunda med mannen. Han var fortfarande i min ålder, han hade inte krympt, det tunna håret kanske var en aning tunnare, glasögonen satt kvar på näsan, klädseln densamma som förut, skorna likaså, samt hastigheten i steget. Skillnaden var att han hade ett lidande ansiktsuttryck som nästan gjorde ont att se. Vad hans smärta bottnar i vet jag förstås inte, men jag har genom åren sett människor i psykisk nöd och jag är ganska säker på att den här mannens lidande blick bottnar i just det. Blicken går inte att beskriva och allt jag känner är att jag hoppas att han har någon att prata med. Någon som bryr sig om just honom och det som tynger honom. Ingen ska behöva bära ett psykiskt lidande själv. Ingen.
 
"Som ett regn i september där bara fel saker blir sagt"
Alice - Plura Jonsson

Fin filmupplevelse

Svensk film kan lindrigt sagt vara riktigt dålig.
Men givetvis kommer det små pärlor som Monica Z till exempel.
Ja, även samtliga filmer av Ruben Östlund förtjänar ett högt betyg.
Idag var det dax igen; "Min så kallade pappa". Ulf Malmros har både skrivit manus och regisserat denna fantastiskt sevärda film om Malin som väntar barn med en kille som är föga intresserad av att bli en ansvarstagande pappa och mitt i allt kaos beslutar sig Malin för att ta kontakt med sin pappa som varit en skuggfigur under hela hennes liv. Där tar det fart och med Vera Vitali i huvudrollen som Malin blir det som skulle ha kunnat bli smetigt och sentimentalt bara ytterst mänskligt och tänkvärt och på riktigt och alldeles fantastiskt jättebra. Gå och se. Det är ett måste. Och om inte Vera Vitali får en Guldbagge för bästa kvinnliga huvudroll kan de lika gärna lägga ner Guldbaggetänket. För alltid.
 
"Tunga hänger skyarna av regn som aldrig kommer ner, det här är hur det blev" / Skolklockan - Lars Winnerbäck.

En föraning

Jobbar väldigt långsamt med min nya bokidé och det är skönt att känna att det inte är bråttom. Det är ju inte direkt så att Bonniers, Norstedts och Piratförlag ringer varje dag och undrar när jag blir klar. Hur som helst, här kommer i alla fall ett smakprov från kapitel tre.
 

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

Mattias Jönsson stod och väntade på tunnelbanan som skulle ta honom från Sankt Eriksplan till Skanstull. Morgonen var tidig och i Mattias huvud rörde sig en enda sak; att han skulle lägga sig tidigare ikväll än vad han hade gjort de tre senaste veckorna. Om sommaren vänder man dygnet, det hör till på något sätt och Mattias var inget undantag, snarare tvärtom, och nu när han dessutom var inne i en bra period i läsandet om Franska Revolutionen fastnade han så pass rejält att han inte riktigt hade koll på tiden. Konsekvensen blev en trötthet som eskalerade och så smått började tära på honom.

 

Skanstull är ingen upplyftande syn på morgnarna men Mattias tar ingen notis om det, utan styr i stället stegen målmedvetet till Systembolaget där han extraarbetar när han behövs, och när han kan. Ett alldeles optimalt arbete som inte på något sätt inkräktar på hans studier. Mattias vet hur han fungerar och är därmed helt på det klara med att det enda sättet att lyckas med studierna är att han verkligen kämpar. Att han är tillräckligt disciplinerad och plockar fram allt det han har inom sig. Tidigare i hans tjugonioåriga liv har han alltid tagit den enklast tänkbara vägen, vilket än så länge har fungerat, men de gånger Mattias erkänt för sig själv att det inte håller att vara lat har han inte orkat tänka den tanken hela vägen.

 

Avigsidan med att arbeta på Systembolaget är att Mattias varje dag tvingas ta del av alldeles för många människor med någon form av missbruksproblem. Mattias kan inte, trots att han har försökt, bara rycka på axlarna och tycka att det känns bekvämt med delar av det klientel som frekventerar Systembolaget. Mattias känner att han vill göra något för dessa människor, men han vet att han inte kommer att göra det. I alla fall inte just nu. Känslan är mer ett utslag av stark empati än sunt förnuft, men Mattias intalar sig själv att han någon gång i livet kommer att engagera sig för de utsatta och svaga i samhället. På ett eller annat sätt.

 

Mattias har i två års tid gått i samtalsterapi hos en man som enligt Mattias mamma, Louise, var en gammal klasskamrat till henne, något som Mattias inte yppat under terapitimmarna. Terapeuten, som är en ganska hemlig och fyrkantig typ, hade förmodligen ansett att Mattias skulle byta terapeut om han blivit varse att Mattias mamma och han var gamla bekanta. Mattias vill fortsätta hos honom av flera skäl, där det starkaste förutom närheten rent geografiskt, Mattias och terapeuten huserar på varsin sida av Sankt Eriksbron, är att han med kirurgisk precision redan från dag ett visat sig förstå Mattias problem och utrustat honom med användbara verktyg så att han kan gå vidare i livet på ett tillfredsställande sätt.

 

Terapin har kommit att bli näst intill beroendeframkallande och Mattias får lite ångest när han tänker på att terapeuten sagt att han räknar med att Mattias bör vara klar innan jul. Innan Mattias började hos terapeuten var han fruktansvärt skeptisk, men insåg till slut att han inte hade något val. Om han skulle bli hel var han tvungen att göra resan. Och göra den ordentligt. Inte ljuga eller försköna, bara kräkas upp hela sanningen. Annars var det ingen idé, då skulle pengarna var kastade i sjön och den enda han hade lurat var sig själv vilket förstås var fullständigt vansinnigt.


Om

Min profilbild

Erik Dahlberg

Det kan inte vara en slump att de lag jag bryr mig om; Hammarby, Roma och Tottenham, har en till synes sorglös inställning till världens vackraste konstform.

RSS 2.0