Bilder i stället för ord. Del 39.

Först tänkte jag skriva om att Roma inte orkar svara i titelracet mot Juventus, men det släppte jag ganska snabbt.
 
Sedan hade jag en spekulationsidé inför Hammarbys första träningsmatch nu på onsdag mot Assyriska, men det lilla spåret försvann ut genom en sidodörr.
 
Det fanns fler alternativ till text men ibland är det skönt att kunna ta en smitväg och publicera bilder i stället för ord.
 
Stolt över att ingå i åttaprocentsklubben.
 
Norr Mälarstrand dan före julafton.
 
I vissa länder köar människor för att få en bit bröd
och lite soppa. I Sverige köar vi till en reastart. Sjukt.
 
Frihamnen.
 
Cool cykel i hörnan Södermannagatan / Bondegatan.
 
"Vi tar en runda till och jag bjuder"
Min älskling har ett hjärta av snö - Lars Winnerbäck

Det står 0 - 0 när vi börjar

Fräckt med skrällarna i FA - cupen. Jag menar, vem hade trott att Middlesbrough och Bradford skulle besegra M.C. respektive Chelsea på bortaplan, samt att Bolton kunde skrapa ihop ett omspel efter 0 - 0 mot Liverpool på Anfield Road? Knappt någon, men där ligger en fin och betydelsefull del av fotbollens storhet.
 
Gratulerar Isaac Kiese Theĺin till möjligheten att få bo och arbeta i Bordeaux. E och jag var där våren 2011 och jag blir fortfarande lycklig när jag tänker på staden och dess omgivningar. 
 
12 skivor blev mitt facit efter dagens skivlördag med Patric. Mest nyfiken är jag på Kinks samlingsskiva och på Lykke Lis hyllade album från förra året. 
 
Boktips : "Svart Gryning" - Cilla & Rolf Börjlind. Bladvändarvarning. 
 
"Du gjorde orden till guld, nu sjunker dom som stenar i vatten"
Man över bord - Plura Jonsson

Bokning sker inom kort

Jamen då så, då är det bara att vänta på att det allsvenska spelprogrammet ska gå från preliminärt till fastställt. Efter det kan jag i lugn och ro boka in kundbesök i Malmö, Helsingborg, Göteborg och Örebro de datum Hammarby gästar respektive stad. Tur att jag har kunder i dessa städer som utan minsta tvekan vill följa med på match. Dessutom är samtliga fyra väldigt trevliga och därmed också enkla att ha en rolig och givande kväll med.
 
För övrigt tror jag Hammarbys fem första matcher; Häcken (H), Elfsborg (B), Djurgården (H), Malmö FF (B) och Åtvidaberg (H) kommer att rendera i 10 poäng. En start jag kommer att vara mer än nöjd med. Frågan är bara om krysset kommer mot Elfsborg eller mot Malmö FF.  
 
"Du knäpper kappan i halsen här i städernas stad"
Hosianna - Lars Winnerbäck

Olikheter är intressant

I måndags kväll följde jag Everton - West Bromwich.
Igår kväll följde jag Liverpool - Chelsea.
Det är snudd på elakt att jämföra kvaliteten mellan lagen i måndagsmatchen kontra den igår. Samtidigt är det också fascinerande hur mycket det kan skilja mellan lag från toppskicket av ligan kontra de lag som hela tiden har nedflyttningsspöket i hasorna.
 
Ett konkret exempel är att spelarna i Liverpool och Chelsea klarar av att tempot vrids upp på ett näst intill typiskt brittiskt manér medan spelarna i Everton och West Bromwich alldeles för ofta gör enkla misstag och stressar fram besluten så fort farten i spelet ökar. Mycket handlar givetvis om självförtroende, men minst lika mycket är en fråga om skicklighet och mod.
 
Det är lätt att lockas med i den engelska fotbollens fart och intensitet men för mig som följer Serie A mer noggrant är jag fortfarande inte helt övertygad om att Premier League är en bättre liga än Serie A. I alla fall inte om man ser till bredden. Topplagen i Premier League är definitivt bättre än topplagen i Serie A, men när vi passerat mitten av tabellen och blickar neråt är jag ganska säker på att de italienska lagen mer än väl kan mäta sig med de engelska.
 
Det skulle vara kul att försöka sig på en rejäl jämförelse i matchkvalité de två ligorna emellan. Exakt vad den ska bestå av, och hur jag ska gå till väga för att det ska bli så objektivt som möjligt får jag klura vidare på.
 
"We learn more from a three minute record than we ever learn in school"
No surrender - Bruce Springsteen

Hade gärna åkt ett tag till

Sitter på tåget till Norrköping men jag hade gärna fortsatt ett par timmar till. Inte för att mötena i Norrköping känns oangenäma, tvärtom, men jag har för ovanlighetens skull sovit dåligt i natt och skulle gärna sova ett par timmar till. Rytmen från rälsen och känslan av att vara på väg brukar ha en sövande effekt på mig. Att kliva av i Malmö skulle funka alldeles perfekt. Väl där skulle jag först av allt äta lunch på den trevliga indiska restaurangen på Lilla Torg, och efter det ta en dubbel espresso på hålet i väggen som förut hette Nesta. När jag känt mig glad och tillfreds skulle jag gå ombord på ett tåg över till Köpenhamn. Det är flera år sedan jag var där utan att det var ett inbokat och välplanerat kundmöte som pockade på uppmärksamheten. Den här gången skulle jag bara njuta av stadspulsen, av möjligheten att kunna slinka in och ta en pilsner på Mikkeller bar och om andan föll på efter pilsnern skulle jag besöka ett par gallerier för att ta in det köpenhamnska konstutbudet. Så skulle en måndag också kunna vara.
 
Nästa Norrköping.
Avstigning sker på vänster sida i tågets färdriktning.
 
"Långsamt älskling, långsamt långt och länge"
Långsamt tåg - Plura Jonsson

Ser inte vitsen

Vill inte vara en konservativ människa, i alla fall inte mer än vad jag själv anser vara nödvändigt. Men när det gäller förkortningar, smeknamn, öknamn och omskrivningar börjar det klia. Medborgarplatsen heter inte Medis i min värld, så ej heller att jag skulle komma på tanken att säga AW i stället för After Work. För att inte tala om Kristi Flygare när det heter Kristi Himmelfärdsdag eller, o hemska tanke, att säga frulle i stället för frukost. Självfallet finns det fler exempel men jag stannar här. Nej förresten, Patrik kan aldrig bli Patte, ej heller Rickard bli Rille. Hans, Lars och Nils kan bli, och blir oftast, Hasse, Lasse och Nisse. Men där går gränsen. Jag menar, vad är det för fel att låta saker heta det de heter? Inget fel alls.
 
Missnöjd med att Roma inte lyckades besegra Palermo borta.
I och för sig en svår match, men jagar man guldet så...
Om Juventus planenligt besegrar Verona är differensen fem poäng.
Fem poäng är inte omöjligt att ta in.
Bara väldigt svårt.
 
Innan jag trycker på sänd måste bara den värsta förkortningen med; M V H. Jamen för fan, om du inte ids skriva Med Vänlig Hälsning kan du lika gärna skita i det. Så det så.
 
"Hon tog min hand och sa; din livslinje är av, jag sa jag vet"
Skyll på stjärnorna - Ulf Lundell

# 7

Jag skulle ljuga rätt grovt om jag påstod att jag bryr mig om Manchester United. Men när jag såg dem i söndags mot Southampton slog det mig att tröja nummer 7 hos de röda från Old Trafford har varit en tung pjäs sedan George Bests tid. Efter honom har den burits av bland annat Bryan Robson, Eric Cantona, David Beckham, Cristiano Ronaldo, Michael Owen och nu Angel Di Maria. Av dessa sju (!) är det bara Owen som kanske är aningen tveksam som bärare av det klassiska numret. Jag tänker främst på att hans karriär hade peakat ett par år innan och att han mot slutet var ganska skadebenägen. Dagens nummer 7 Angel Di Maria är en klasspelare och det är många som väntar på att argentinaren ska komma upp i samma standard som under åren i Real Madrid.
 
Ikväll Stadsteatern; "En folkefiende".
Hammarbyaren Leif Andrée i huvudrollen.
Har alla förutsättningar att bli riktigt bra.
 
"Gråvita skyar, tandläkarväder"
Söndermarken - Lars Winnerbäck

Ett möte jag bär med mig

För mig som fotbollsmänniska och som skrivare var det en stor ära att tidigare idag få träffa de tre starka männen på Offside; Johan Orrenius, Anders Bengtsson och Henrik Ekblom Ystén. Den sistnämnde och jag känner varandra tämligen väl sedan tidigare, men de andra två var det första gången jag fick nöjet att växla några ord med. Som alltid när jag träffar människor som jag anser gör ett bra jobb, skrå helt underordnat, känner jag en tacksamhet och en ödmjukhet över att våra vägar korsades om så bara för en liten stund.
 
Göteborg är snö- och halkfritt.
Det tackar jag för.
Snö och halka är gravt överskattat.
 
"Var vi förblindade, gjorde vi fel när vi gav upp allt för en dröm"
Håll om mig - Peter LeMarc

Även jag växer

Första tanken var att jag kände mig degraderad.
 
Så även den andra tanken.
 
Den tredje tanken var mer positiv.
 
När den fjärde tanken landat klart insåg jag att det här kommer att bli riktigt kul. Jag får chansen att använda min skapliga förmåga att analysera detaljer. Jag får möta spelare och ledare och ställa rätt frågor kring dessa detaljer. Dessutom får jag välja skapligt fritt vilka ämnen jag vill snöa in på. 
 
Den femte tanken gjorde mig kanske gladast; jag äger förmågan att släppa prestigen och se till Supportrarnas Matchprograms bästa. Det hade jag absolut inte klarat av för 10 - 15 år sedan. Då hade jag surat ihop totalt och med emfas tackat nej även om jag egentligen hade velat tacka ja.
 
Återkommer när första alstret är klart.
Det blir bra det här!

Ibland är det värt att vänta

På TV:n rullar Everton - M.C. och bredvid mig i soffan sover Freja högt och ljudligt. Vi har varit ute i det halvläskiga vädret och på vägen hem sprang vi på en gammal Arvidsjaurbekant; P-Å W. Han jobbar oförtrutet vidare längst ut på den vänstra kanten via tidningen Offensiv. Beundrar hans kamp, som han fört så länge jag har känt honom, mot fascism, rasism och att storfinansen ska styra världen. Det behövs fler människor som P-Å W i en värld som bara blir mer och mer skrämmande och mer och mer svår att förstå sig på.
 
Södermalm sett från Hammarby Sjöstad.
 
Att vänta har aldrig varit någon av mina starkaste grenar och jag får verkligen jobba för att inte ruttna fullständigt de gånger jag hamnar i en situation som kräver att jag bidar min tid och köper läget. Men igår kände jag att det var värt att vänta; då fick jag äntligen se bilder från inspelningen av NileCity 105,6. Det var som jag trodde; det krävdes x antal omtagningar av vissa scener. Och i den alldeles förträffliga filmen som SVT visade får man bland annat se när Henrik Schyffert fullständigt bryter samman när han och Robert Gustafsson gör Novemberkåsan. För dig som, precis som jag, var toksåld på NileCity 105,6 är det väl värt att lägga 45 minuter på det här programmet; http://www.svtplay.se/video/2587214/svenska-tv-historier/avsnitt-4
 

Vackraste Freja!
 
Tunga matcher i Italien i morgon.
15:00 Romderby med allt vad det innebär.
20:45 Napoli - Juventus.
Rätt resultat i båda matcherna och Roma leder serien.
Vad det nu kan vara värt med drygt halva serien kvar.
 
Helt rätt agerat.
 
"Att känna dig var en fjäder i hatten"
Man över bord -  Plura Jonsson

Atletico Madrid vet hur man spelar försvar

"En bra början är att en vit passar till en vit".
Orden kommer från Örebro SK:s tränare Alexander Axéns efter förlusten hemma mot Halmstad i somras och det fullkomligt osade av återhållen ilska hos Axén. Igår kväll passade också en vit till en vit men så fort en vit hade koll på bollen kom det en randig och såg till att lugn och ro var något de bara kunde drömma om. Atletico Madrids konsekventa försvarsagerande minut efter minut efter minut fram till dess att man bärgat en stabil seger i cupderbyt mot Real Madrid var fascinerande att ta del av. Och med Diego Simeone som en galen pådrivare vid sidan av planen förhöjdes upplevelsen.
 
För dig som vill läsa mer om Diego Simeone kommer här mitt inlägg som jag skrev i maj förra året och som handlade om engagemang.
http://fotbollslivet.blogg.se/2013/may/engagemang-ar-bra.html
 
100 % prishöjning är man inte med om särskilt ofta. Men idag hände det. Mitt trevliga, och nyrenoverade, gym hade höjt medlemsavgiften med nyss nämnda procentsats. Vi pratar absolut inte om några stora pengar, men jag har lite svårt att fördra förfarandet. Och visst, jag var inte på årsmötet där beslutet togs, alltså går det inte att komma i efterhand och klaga. Men fundera tar jag mig friheten att göra.
 
"Uppe på kullen, rött vin i glas höjs över bordet, rosor i vas"
Honung - Ulf Lundell

Klar och tydlig

Jag har aldrig haft några större problem med att säga vad jag tycker och tänker. Inte heller att ställa obekväma frågor om så krävts. 2015 tänker jag snäppa upp allt. Inte i provokativt syfte eller för att på något sätt vara dryg. Jag vill bara bli ännu tydligare som människa. Det är alldeles för ofta som kommunikationen människor emellan är mer än bristfällig. Jag vill inte vara en del av det. 
 
Juventus första halvlek mot Inter imponerar och nu ser jag fram emot den andra.
 
Filmtips: "Pride". Rakt igenom sevärd, tänkvärd och älskvärd. 

Den här flytten trodde jag inte på

Det hade inte gått många timmar av 2015 förrän vi möttes av en nyhet som åtminstone jag knappt trodde var sann; Steven Gerrard ska lämna Liverpool efter säsongens slut för att prova lyckan i LA Galaxy. För mig har Steven Gerrard, tillsammans med Ryan Giggs, varit Englands motsvarighet till Paolo Maldini, Francesco Totti och Xavi. Spelare som blivit trogna sina klubbar så till den milda grad att man nästan har kunnat kalla dem för synonyma med klubbmärket. I en fotbollsvärld med rejäla brister när det handlar om kontinuitet har Maldini, Totti och Xavi varit starka och tydliga symboler för att man faktiskt kan vara en klubb trogen karriären ut.
 
I morgon drar Hammarby igång försäsongsträningen.
Vilket spännande år det här kommer att bli.
Är övre halvan realistisk att tro på?
Det känns som att det är fullt görbart.
Första träningsmatchen spelas den 28 januari.
Assyriska borta.
Den ska jag se på plats.
Så nyfiken är jag på nyförvärven och på hur det ser ut.
 
På tal om Giggs så visade SVT en fin dokumentär om honom i tisdags.
Till dig som missade den; http://www.svtplay.se/video/2572829/ryan-giggs-sista-sasong
 
Nu ut i det fina januarivädret och kasta boll med en vacker hund.
 
"När en båt gick förbi slängde du upp handen"
Nerför floden - Plura Jonsson

Tack 2014! Välkommen 2015!

2014 var ett år fullt av innehåll där känslorna och upplevelserna hopades samtidigt som jag hoppades. Bland alla dessa känslor var glädjen över livet och de människor och den hund som jag har omkring mig det som värmde allra mest. Värmde gjorde också den optimala liveupplevelsen på Shakespeareteatern ”The Globe” i London. E och jag stod upp i tre timmar och en kvart och följde ”Much ado about nothing” och bara njöt. Kultur i dess renaste finaste form och med en vacker aprilkvällshimmel som tak.

 

2014 var också ett år där jag för första gången någonsin lyssnade på ALLA sommarpratarna och där jag med facit i hand inser att det är en sanslös tur för vissa deltagare att man inte låter dem göra ett provprogram innan. Fokus ska dock inte ligga på dem som fallerade, fokus ska ligga på dem som gjorde det eminent. Topp tre för mig denna långa sommar ser ut som följer;  Christian Falk, Bea Usmaa och Mustafa Can.

 

2014 var det äntligen dags igen för VM och den här gången skulle Brasilien ge sitt folk det guld man så hett eftertraktade och som också låg inom räckhåll. Vad man inte hade räknat med var att ”El celecao” skulle tappa i slagstyrka för varje match som gick fram till det veritabla raset mot Tyskland i semifinalen. Jag menar, 1-7 i en semifinal i ett VM på hemmaplan, det är sådant som sitter fastcementerat för evigt. Att Tyskland sedan vann finalen mot Argentina och var turneringens absolut bästa lag bryr man sig inte det minsta om i Brasilien. Där räknas bara det som hemmanationen gör. Orättvist eller rättvist är sekundärt. Min sammanfattning av VM hittar du här; http://fotbollslivet.blogg.se/2014/july/64-matcher-senare.html

 

2014 = VM i fotboll  = val i Sverige. Men usch vilken sorglig historia det blev. Bara förlorare. Inga vinnare. Under ett par veckors tid i december verkade det dessutom som att landet skulle gå till nyval, något som vi dock slapp tack och lov. Allt vi kan göra nu, förutom att motarbeta SD med full kraft, är att hoppas på ett blocköverskridande samarbete för Sveriges bästa. Allt annat är ovärdigt på något sätt.

 

2014 tog jag också steget in i ”The world of Smart Phones”. Ingen stor sak egentligen, men eftersom jag så envist hållit detta skapade behov på mer än armlängds avstånd är det bara att krypa till korset och erkänna hur mycket glädje och nytta jag har av min Samsung S4 mini  Mest glad är jag över möjligheten med Instagram. Som fotoälskare är Instagram det optimala sättet att förmedla en hälsning eller en tanke till dem som valt att följa mig. Till dig som ännu inte hittade mig återfinns jag på erik.dahlberg61.

 

2014 skrev jag 214 inlägg på denna blogg och precis som alla andra år varvade jag högt och lågt. Kort och långt. Väsentligt och oväsentligt. Ord och bilder. Det mest sanslösa innehållet och den mest skruvade dialogen kommer från ett av de kortare inläggen, daterat den 8 juni. Håll till godo; http://fotbollslivet.blogg.se/2014/june/kreativ-hojd.html

 

2014 anordnade Fotografiska Museet sin höstsalong för amatörfotografer och jag kunde givetvis inte motstå att skicka in sju bidrag. Jag kom inte igenom nålsögat den här gången och även om jag var i gott sällskap, bara drygt en procent av alla hugade kom med, var jag ruggigt besviken. Matchtröja på skulle Anders ha sagt. Om det blir en ny höstsalong hösten 2015 lovar jag att göra ett nytt försök. Ge upp får andra göra.

 

2014 var också året när jag lämnade landet vid sex tillfällen för att göra den typ av resor som är näst intill beroendeframkallande. Minst tre dagar borta, helst fem eller sex. Gärna varva helt nya länder och städer med gamla favoriter och hela tiden se till att bo bra, äta och dricka ännu bättre, prata mycket, skratta ännu mer och komma hem med minnen som fastnat. Tack E, Anders, Olov, Jonas, Per och Peter för precis det sällskap som respektive resmål krävde.

 

2014 var också ett bokläsarår som inte skäms för sig, och av allt jag plöjde var det framför allt Mats Olssons ”Straffa och låta dö” och S.J. Boltons ”Nu ser du mig” som inte lämnade mig för en sekund. Inte ens när jag hade läst ut dem. Ingen av böckerna går in i kategorin litterära mästerverk, men för mig är ingen bok så bra och så mycket värd som en som jag inte kan lägga ifrån mig. En bok som ber mig att bara vända ett blad till och ett till och ett till och ett till. Tills fan löser av mig.

 

2014 började äntligen Ulf Lundell blogga. Och som han gör det. Jag njuter av varje bokstav, av varje kommatecken och av varje klokt formulerad tanke. Hoppas verkligen att han fortsätter i samma tempo och med samma vassa reflekterande under 2015. http://www.ulflundell.com/badgers-drift/

 

2014 öppnade Kiosken. Ett anspråkslöst tapashak i hörnan av Renstiernas Gata och Tjärhovsgatan. Både E och jag har känt att vi saknat kvarterskrog sedan Humlehof bytte ägare, men Kiosken kan definitivt vara ett steg i rätt riktning. Det som imponerar mest, förutom den humana prissättningen, är att man hela tiden försöker hålla menyn levande genom ständiga förändringar.

 

2014 var självfallet så mycket mer än det jag räknat upp hittills men även om jag håller på till i mitten av vecka tre kommer allt ändå att landa i söndagen den 2 november på Nya Söderstadion. Det var då Hammarby inför 30 129 sjungande, skrattande, gråtande och lyckorusiga äntligen tog sig tillbaka till Allsvenskan. Fem långa säsonger i en mörk och ogästvänlig gruva som kallas Superettan var till ända. Nanne Bergstrand fick ordning på det som ingen tidigare under denna ökenvandring klarat av. Han fick ordning tack vare en tro på att om vi orkar löpa och hålla högt tempo i 90 minuter kommer det att löna sig. Nanne är kung på Södermalm alldeles oavsett hur det går i Allsvenskan. Söndag den 2 november var årets överlägset bästa dag och även om jag var mer lättad än glad när jag tillsammans med Per och E öppnade det bubbel som legat på kylning i över ett dygn kommer jag alltid att bära med mig den dagen som en milstolpe i mitt liv, och för varje gång jag tänker på den kommer jag också att tänka på min vän Åsa som är hängiven MFF-anhängare och hennes klarsynta analys av det läge man som supporter befinner sig i; ”Jisses vad jag önskar att jag inte brydde mig så mycket om fotboll och fotbollsspelare”. Det säger mer än allt.

 

 En vacker syn från årets bästa dag!

2014 i bilder

Innan det är dags för den traditionella årskrönikan fylld av ord och med få bilder känns det som en bra idé att servera många bilder och få ord.
 
Utsikten från vår balkong i Malcesine. Svårslagen.
 
Bästa E i sin rätta miljö. London i april.
 
London även här. Hittar du bollen?
 
Nyponsoppa och mjölk över Södermalm.
 
Imponerande kroppskontroll. Björns trädgård i augusti.
 
Samma stad. Samtidigt. Men ändå inte.
 
Den här bilden säger allt om vad kärlek är.
 
Katarinavägen en dimmig morgon i september.
 
En bister man vid havet i Spanien. November.
 
Skuggorna följer mig hela tiden. Sevilla en tidig morgon.
 
Vilnius. The museum of Genocide Victims. Den symboliken. Hu!
 
Lissabons kuperade stadskärna tar alltid tag i mig.

Om

Min profilbild

Erik Dahlberg

Av alla oviktiga företeelser i livet är fotboll den viktigaste. Och det allra viktigaste i det oviktiga är Hammarby.

RSS 2.0