Tack Klas Ingesson!

Den direkta känslan var att skriva där och då.
Men det gick inte.
Av flera skäl.
Jag ville läsa allt som gick att läsa.
På alla medier.
Helst samtidigt.
Ta in alla filmklipp som var ett klick bort.
 
Ett dygn har gått.
Det är inte ett dugg verkligare för det.
En sådan som Klas Ingesson ska alltid leva.
Det är i alla fall vad vi vill tro om en urkraft.
Verkligheten vill något annat.
Men i våra hjärtan har du för evigt en plats.
 
Vila i frid Klas.

Tisdagsmix

Lästips: "Straffa och låta dö" - Mats Olsson.
Drivet, omöjlig att lägga ifrån sig och för dig som är van att läsa Mats Olssons briljanta krönikor i Expressen är det igenkänning modell stor i hans ton. 
 
Veckans märkligaste klädval; skinnjacka med Hells Angelsemblem och fransk kulturbasker på huvudet. Den kombinationen är svårslagen.
 
Tvärmörkt blev det.
Dock, tänd ljus.
Förbanna inte mörkret.
Det får andra ägna sig åt.
 
Om jag funderar något på Superettans sista omgång på söndag?
Knappt nåt.
Bara dygnet runt.
Vrider och vänder på olika scenarier och hoppas och tror och vill.
 
Det är härligt att återupptäcka gamla låtar.
Senast i raden; "Absolut Beginners".
David Bowies lilla mästerverk från mitten av 80-talet. Kombinationen av hans röst och en melodi som inte går att värja sig emot är alldeles fantastiskt bra.
 
På tal om söndag och för dig som ska till Nya Söderstadion; för ynka 30 koronor får du Supportrarnas Matchprogram. Huvudattraktionen den här gången är min intervju med Amadaiya Rennie. Bara den är värd 23 kronor. Jag lovar!
 
För första gången någonsin såg jag i lördags ett helt avsnitt av "Så mycket bättre". Vet faktiskt inte vad jag ska säga. Ser ett till på lördag och efter det kommer mitt slutgiltiga utlåtande. Ett är i alla fall säkert; Orup har gjort en och annan låt som sitter.
 
Falkenberg är de stora vinnarna inför den allsvenska avslutningen.
De lär klara sig kvar.
Vem hade trott det?
Inte jag i alla fall.
Jag hade dem tvärsist i mitt tips inför den allsvenska premiären.
 
En som förtjänar mycket beröm som kommentator är Petter Barrling.
Det jag främst tycker om med Petters kommentatorsstil är att han vågar vara tyst ibland, att han faktiskt litar på att vi som tittar på matchen förstår tillräckligt mycket fotboll för att slippa bli sönderpratade, samt att han aldrig går bananas för sakens skull.
Sånt räknas i min värld.
 
"Alla har en brokig historia, en eld man måste snudda vid kanten"
Vem som helst blues - Lars Winnerbäck

Det räcker med ett par steg

Har inte en susning vad det kan bero på, men den är likafullt extremt tröttsam och enerverande; gap- och skriksjukan. Väldigt många har den redan och känslan säger mig att antalet bärare av den snarare ökar än minskar. Vad är det för fel att gå några ynka meter framåt i stället för att skrika på sin fru, sin man, sin kamrat, sin hund, sitt barn och så vidare? Inget fel alls förstås. Bara så oändligt mycket trevligare. Eskalerar gap-och skriksjukan för att världen runt omkring oss är en enda stor ljudmatta? Kanske. Men det är ändå inget tillräckligt starkt skäl för att inte ta de där extra stegen och framföra sitt budskap på ett värdigare sätt.
 
"Jag har glömt var vi är och jag vet inte vart vi ska"
Hem till Stockholm - Mauro Scocco

Nattliga Hammarbyfunderingar

I bästa fall återstår det bara 180 minuter av vånda och allmänt oroliga känslor. Det känns som att det är fullt tillräckligt, och egentligen är det helt knäppt hur mycket jag funderar på Superettans tabell. Jag vrider och vänder och bökar och ändrar och tänker och målar upp scenarier. Och hur jag än gör är Hammarby ett av två lag som slipper kvala. I morgon 13:00 är det avspark i Göteborg. Jag kommer att ha min Söderstadion for ever-tröja på mig och eftersom jag hade den närmast kroppen i tisdags är det en turtröja till motsats bevisats.
 
"Jag måste ha retat gudarna, måste gjort något fel"
Regn hos mig - Orup

Väl valda ord

Ibland måste man säga ifrån även om det känns obehagligt.
I tisdags var det ett sådant tillfälle.
På raden framför mig på Nya Söderstadion satt en man som under matchens första kvart bara klagade och gnällde och bespottade Nahir Besara. Och när Östersunds målvakt jätteräddade Besaras friläge brast allt för mannen. Då bestämde jag mig för att försiktigt lägga handen på hans ena axel och säga stötta, inte såga. Jamen vad fan han är ju värdelös fick jag till svar. På det sade jag inget mer än att det ändå är klokare att stötta än att såga. I slutet av första halvlek gjorde Besara 1-0. Då vände han sig om och sade; han av alla. Bra eller hur sade jag. I andra halvlek när Besara gjorde 2-2 vände han sig om och gav mig två tummar upp. Och efter Besaras tredje mål för kvällen hade mannen framför mig fått en ny favorit. När jag passerade honom på väg hem efter slutsignalen log han och sade tack.
Inget mer.
Det kändes bra.
 
"Jag blir tyst och undrar vad det är du egentligen tror"
Främlingar - Ulf Lundell

Övning ger färdighet. Hoppas jag.

Genom de stora och mycket smutsiga fönstret sken en försiktig och nyfiken vårsol in. Den runda höga vita muggen utan öra var fylld av varm choklad med lite nyvispad låglaktosgrädde på toppen. Runt halsen hade hon den ulligt mjuka grågröna halsduken som hon fått av sin farmor och som matchade hennes bruna ögon väldigt fint. Tankarna vandrade fritt och för första gången sedan i julas kände hon att det fanns ett hopp om att livet skulle bli hennes igen.
 
I morse hade hon joggat långsamt och lugnt på ett av Hellasgårdens kuperade och krävande spår. Fågelsången följde hennes rytm och vid ett par tillfällen såg hon också den vackert svarta koltrasten med sin karakteristiskt gula näbb. Även dofterna nådde hennes sinnen och den hon gladde sig mest åt var den välbekanta renlavens aningen söta mossdoft. Den påminde henne om när hon var en liten flicka och när hennes pappa la sin varma och aningen valkiga hand i hennes lilla mjuka och försiktigt lotsade in henne i den mörka och täta skogen bakom deras gamla blåmålade hus med gula knutar. Pappa hade på sitt lugna och stillsamma sätt berättat och förklarat för henne vad de såg, och vad de upplevde. Än idag fanns lyckan där, en lycka som bestod av att det bara var hon och pappa, och att allt kändes som ett större äventyr än vad det egentligen var.
 
I morgon är en annan dag.
Det är då allt avgörs.
Livet är ju faktiskt på väg tillbaka.
Alltså kan det bara gå bra.
Eller?
Hon avskyr när tvivlet gnager i henne som en hungrig bäver på utflykt i en skog full av krokiga grenar och hårda stubbar som bara väntar på att bli metodiskt uppätna. Hon vet att det inte var hennes fel att den gamle mannen dog den där mörka och regniga natten när november blev december och när de var alldeles för få, men ändå är det hon som ska sitta där på den anklagades hårda och bruna bänk. Det är på henne alla misstänksamma örnblickar kommer att landa. Hon tål att bli tittad på. Det vet hon, men det här är annorlunda. Hennes advokat säger att allt kommer att gå bra, att hon inte kommer att bli dömd. Men vad annat kan han säga?

Ge oss det enda vi behöver; Bajen, en bira, karneval.

Hur jag än försöker börja detta inlägg faller det platt.
Jag vill så mycket att jag nästan slår knut på mig själv.
Viljan handlar bara om en enda sak; vinst för Hammarby mot Östersund ikväll och serieledning igen. Känner mig både orolig och lugn i samma andetag. Det är en väldigt märklig och svårförklarad känsla men någonstans inser jag att jag lurar mig själv när jag tror att jag är lugn.
 
Det lugnet är i så fall bedrägligt, vilseledande, illusoriskt och förvillande. Ni ser själva, det finns inte ett dugg av lugn i mig. Men, eftersom den 21 oktober är ett magiskt datum och eftersom jag är aningen vidskeplig så tror jag på tre poäng tills motsats bevisats. Hur det ser ut skiter jag. Det syns ändå inte i tabellen.  
 
"Det finns dom som stannar tiden, det är inte bara attityd"
Berätta hur du gör - Lars Winnerbäck

Sju bilder från Portugal

Torget i Evora.
 
En riktig profil.
 
Den gula bergbanan är synonymt med Lissabon.
 
Vy över Lissabon.
 
Slitet och inbott.
 
Katedralen i Alfama.
 
Skön kontrast.
 
"Åren har gått, dom ligger som vrak på botten"
Man över bord - Plura Jonsson

Klokt att vara tyst ibland

Aningen förvånad blev jag när jag såg att Ljungskiles tränare/manager Tor - Arne Fredheim gnäller över spelordningen av Superettans sista omgångar. Att ens uttala sig om det är i mina ögon märkligt och ger små, men ändå tydliga, signaler om att man ser sig som en förlorare. Fredheim säger dock att de tar allt med ett leende och bara kör på och att om de bara gör vad de ska är pressen på Hammarby och GIF Sundsvall. Klart han säger så, det ska han göra, men att han ens började kvida om spelordningen är för mig mycket märkligt. Det smartaste draget hade varit att inte säga något, nu får förmodligen hans ord rätt effekt hos dem han inte önskar ska få det. Det vill säga Hammarby och GIF Sundsvall.
 
"Jag kör taxi ibland när jag måste, annars målar jag och skriver en del"
Tre bröder - Ulf Lundell

Perspektiv någon

Ibland är det nyttigt att bli påmind om att ens barndom inte var alltför svår trots att jag där och då var genuint jättebesviken över att jag fick fel hockeyspel när jag fyllde nio år och att jag inte fick vara ute hur länge jag ville när jag blev tonåring. Igår träffade jag Hammarbys Amadaiya Rennie för en intervju till säsongens sista matchprogram. Året innan han föddes drabbades hans hemland Liberia av ett blodigt och brutalt inbördeskrig som höll i sig under hela hans barndom och tonårstid. Som genom ett under var fel hockeyspel och tidsrestriktioner att betrakta som extremt banalt och fjuttigt.
 
"When I left my home and my family, I was no more than a boy"
The Boxer - Paul Simon

Säg ja tack till livet

I Lissabon finns det en stadsdel som heter Chiado och där vet människorna hur man bäst tar till vara på en kväll, en natt, en småtimme eller två. Det finns ingen morgondag, det finns bara här och nu. Festen är total men det är inget röj i den bemärkelsen att folk blir för packade med allt vad det innebär. Det som finns är glädje och gemenskap. Upplevde ett antal härliga timmar där natten mot lördag och när hösten och vintern blir för dryg ska jag tänka tillbaka på Anders och min barrunda i Chiado.En runda bland människor som vet hur man säger ja tack till livet på bästa möjliga sätt.
 
Grattis U21-landslaget!
Grymt starkt att vända 0 - 2 till 4 - 1.
Isaac Kiese Thelin är helt formidabel matchen igenom och det är inget annat än ett stim i den större skalan som han befinner sig i just nu. 
 
Grattis också till Lars Lagerbäck!
Island har 9 poäng och 8 - 0 efter tre matcher och 2 - 0 hemma mot bronsmedaljörerna från sommarens VM skojar man inte bort. Lars Lagerbäck har satt Island i förarsätet i deras grupp och det vore minst sagt kul om han tog dem hela vägen till Frankrike 2016. Lars Lagerbäck har en osedvanlig förmåga att få fason på sina landslag och det beror givetvis på tusen och en orsaker, men där de två främsta är att han ser till att laget är välorganiserat samt att han högaktningsfullt skiter i att vara populistisk. Han gör det han tror på med det material han har och han gör det bra. Visst, man kan ibland tycka att han är tråkig som alltid alltid alltid sätter defensiven främst. Men i längden är det ju ett koncept som håller och som skapar en grund för att kunna göra det där målet som betyder tre poäng. I alla fall så länge man håller nollan.
 
"Och om vintern står jag gömd längst in i baren"
Faller - Lars Winnerbäck

Resa, en härlig del av livet

Att resa har blivit en viktig del av mitt liv.
I grund och botten handlar det förstås om en stor och innerlig nyfikenhet på andra länder, städer och platser. Men det handlar också om att jag vill förkovra mig, och att gång på gång också inse att vi har det väldigt bra i Sverige. Och nästan varje gång det är dags att ge sig av får jag samma tanke i huvudet; nu är jag här där allt är som det brukar vara, men i morgon vid den här tiden är jag inte det. Då är allt mer eller mindre nytt; dofter, smaker, miljöer, vindar och människor. Den känslan är jag förmodligen inte det minsta ensam om, men den gör mig alltid lika glad och förhoppningsfull.
 
I morgon 05:20 kommer taxin.
06:55 lyfter planet mot Bryssel.
Där möter jag Anders innan vi tar oss till Lissabon.
Sämre kan man ha det när hösten anlänt.
 
Till dig som missade programmet om Zlatan; gå in på någon playvariant och leta upp det. Mycket sevärt med en Zlatan som kändes mer privat än man knappt vågat drömma om. Och hans pappa, vilken skön snubbe! Den stolthet han visade gick genom rutan och var både rörande och allvarlig i samma andetag. Ser redan nu fram emot del två.
 
"Jag tände fyra ljus i Katarina Kyrka, för att ge dig och barnen styrka, du kan inte vakta dem alltför länge, också vi har en längtan efter varann" / En fri man i stan - Ulf Lundell.

Den markeringen skojar man inte bort

Du spelar i match efter match efter match. Det går så pass bra att din plats känns ganska säker. Visst, du tar några felbeslut men det är ändå skapligt stabilt. Helt plötsligt värvas det en spelare till på din position och konkurrensen ökar. När du och nyförvärvet spelar er fjärde match ihop gör du en svag första halvlek och blir utbytt. Efter det får du en chans till, men du tar den inte och bänkplatsen blir din.
 
Igår kom en markering från din tränare som hette duga; han flyttade in er vänsterback som mittback när sommarens nyförvärv var avstängd och plockade in en allroundspelare på den vänsterbacksplats som blev tom i och med det tagna steget inåt.
 
Du fanns att tillgå.
Du som är en naturlig mittback.
Men tränaren valde att inte ta någon notis om det.
Du blev kvar på bänken hela matchen och när du med mindre än 10 minuter kvar stretchade i halvdunklet bakom den ena kortlinjen kändes det väldigt tydligt att du spelar i ett annat lag nästa år.
 
Tack Daniel Theorin för det du har bidragit med! 
Jag är mycket väl medveten om att det är såhär fotbollen fungerar men trots det gjorde det snudd på ont att ta del av Nanne Bergstrands rejäla markering igår.

Bilder i stället för ord. Del 37.

Magisk morgon på Katarinavägen.
 
Hyfsat generösa tider för After Work.
 
Juvelen pustar ut efter tennisbollshämtande.
 

Karlaplansfontänen.
 
Elskåpsväktaren på Åsögatan.
 
"Det krävs så mycket mygel för att verka normal"
Mareld - Lars Winnerbäck

Lag som lag

Nya ministrar presenteras vart fjärde år.
Nya landslagstrupper lite oftare.
Ändå finns det vissa likheter.
Kommer det en skräll eller två?
Eller blir det ungefär som förväntat?
Stefan Löfvens "trupp" innehåller såväl rutinerade rävar som riktiga rookies. Margot Wallström och Magdalena Andersson var de mest väntade. Gustaf Fridolin den mest glädjande och Alice Bah Kuhnke den mest överraskande. Många av Löfvens "spelare" är oskrivna blad, i alla fall för mig, och det ska bli intressant att se vad de kan åstadkomma under de närmaste fyra åren.
 
En fråga bara; hur länge dröjer det innan någon journalist har grävt fram ett lik eller två ur någon av de nya ministrarnas garderober?
 
Många har skrivit om Malmö FF:s insats i onsdags.
Jag är bara lite sen men inte desto mindre imponerad.
De gör en stark match rakt av och det som är mest påtagligt är att de verkligen visar att de tror på det de gör och tack vare det ger sig själva en ärlig chans att besegra ett så pass meriterat lag som Olympiakos. Markus Rosenbergs betydelse för laget är enorm och jag är den förste att verkligen ge honom allt beröm som finns. Jag har genom åren inte varit överdrivet imponerad av Markus Rosenberg, men det han har visat upp sedan återkomsten till Malmö FF är inget annat än alldeles briljant. Dubbelmöte med Atletico Madrid väntar och som det känns just nu blir jag inte det minsta förvånad om Markus Rosenberg och Co skakar om de regerande La Liga-mästarna och kan nå ett kryss på bortaplan och minst samma utdelning i sin hemmaborg.
 
"Med dig på andra sidan jorden får jag tid till ingenting"
Elegi - Lars Winnerbäck

Om

Min profilbild

Erik Dahlberg

Det kan inte vara en slump att de lag jag bryr mig om; Hammarby, Roma och Tottenham, har en till synes sorglös inställning till världens vackraste konstform.

RSS 2.0