Stella 15 augusti, Lukas 18 oktober, Halvard 14 maj.

Eftersom jag inte lider av värmen var det inget konstigt att jag igår begav mig ut för en lunchlöpning. Jag var inte ensam om den idén och nere vid Kungsholms Strand mötte jag två killar med lätta steg och bra fart. 10 meter längre bort stod det en tant och skrek på oss; "Det är 29 grader varmt. Ni är inte kloka. Inte kloka". Skönt med människor som engagerar sig!
 
Gläds åt att Malmö FF gick vidare i C.L.
Sparta Prag väntar.
Tufft förstås, men det kan gå.
Vet att jag tjatar om det varje år vi den här tiden, men det hjälps inte; vi måste få med lag i C.L. och E.L. Vi har inte råd att halka efter mer än vad vi redan har gjort. Och ikväll har BP; IFK Göteborg och AIK en bra chans att ta nästa steg i E.L-kvalet.
Ta den är ni snälla.
 
Lyssnar ikapp på Sommar i P1 och skrattar åt att Jonas Eriksson, precis som jag, vid fem års ålder kunde alla namnsdagar i almanackan. Skruvat som fan och jag instämmer till fullo när han säger att han inte var som alla andra barn. Det var inte jag heller. Jonas Erikssons musikval föll mig i smaken och många av de artister och grupper han hade valt skulle mycket väl ha kunnat väljas av mig om programmet hade varit mitt. Eller vad sägs om följande; Ulf Lundell, Kent, Peter LeMarc, U2, Dixie Chicks, Guns 'N' Roses och Ryan Adams. 
 
"Hur långt man än har kommit är det alltid längre kvar"
999 - Jocke Berg

Mitt tippande kantrar

Halva Allsvenskan är spelad och mot bättre vetande ville jag kolla hur väl det tips jag levererade dagen innan premiären i slutet av mars egentligen stod sig. Om det finns ett ord som heter oväl så stämmer det alltför bra. Ett enda rätt; Halmstad på femtonde plats. Nära på AIK och Malmö FF. Jag har AIK som etta och MFF som tvåa. Kalmar och Blåvitt är också nära min verklighet, men vad fan är nära värt? Ingenting. Särskilt inte när jag är så totalt lost på Helsingborg som jag har som sexa men som ligger tolva. För att inte tala om att jag har Henke Larssons Falkenberg tvärsist, nu har de 10 poäng till godo på BP som är sist och i nuläget är det inget som tyder på att Falkenberg ens ska ramla ur. Kommer jag någon gång att inse att jag är en usel tippare? Knappast. Särskilt inte eftersom jag i de allra flesta fall är en stor optimist, och att jag inom ett par minuter lär ha glömt hur dåligt det har gått under den första halvan av Allsvenskan, och att jag är naiv nog att tro att jag har fler rätt när 30 omgångar är spelade.
 
"Gå mot strömmen med känslan att kanske göra fel"
Du - Eva Dahlgren

Tabellen ljuger aldrig

Serieledning känns fantastiskt bra!
Tre trygga noll mot Öster på Nya Söderstadion.
 
Pablos assist vid Rennies mål är det hög klass på.
Älskar den typen av genomskärare.
http://www.fotbollskanalen.se/superettan/tv-hammarby-i-serieledning-efter-3-0-mot-oster/
 
En match i taget.
Nästa uppgift = Assyriska = nästa måndag.

Letar efter ro

I min VM-sammanfattning som publicerades i måndags skrev jag om Silly Season och att jag skulle bevaka den hårt. Det gör jag, mer än hårt, och min längtan efter att de europeiska ligorna ska dra igång är större än någonsin. Här och nu lovar jag mig själv att se ännu fler matcher än vanligt när allt rullar igång om tre veckor. På något sätt känns det som att VM kickade igång ett ännu större fotbollsintresse än tidigare. Hur det nu är möjligt. Till dig som vill veta vad som händer därute i övergångarnas verklighet rekommenderar jag den här sidan; http://blogg.fotbollskanalen.se/sillybloggen/ Där finns allt du behöver, men om den av någon anledning inte räcker finns även den här; http://www.goal.com/en/?ICID=HP_TN_1_1
 
Känner några som tycker att fotboll är stort, men att Hammarby är större. Det köper inte jag och möjligen kan det här reta nyss nämnda Hammarbyiter. Mitt huvudargument är att fotboll är så oändligt mycket större än en enskild klubb. Fotbollen tar aldrig slut. Den förgrenar och förökar sig och ger oss också stora upplevelser tack vare detta obestridliga faktum. Och eftersom jag är totalt ointresserad av hur det går för Hammarby i Bandy, Ishockey, Speedway, ja all annan idrott än herrfotboll blir det en smal sak för mig att fortsätta att hävda att fotboll är större.  
 
Är sugen på att fortsätta skriva på den romanidé som ligger och skräpar i min dator. Det enda som hindrar mig är att jag inte riktigt har ro i kroppen att sätta mig ned och jobba vidare. Minns alltför väl hur det var förra gången; jag fullkomligt sögs in i skrivandet och blev associal som aldrig förr. Dit vill jag inte igen, men däremot vill jag hitta en väg som gör det möjligt att ta tag i matchen. Antar att jag får anledning att återkomma i ärendet.
 
"Jag hade tusentals frågor, jag hade tusentals svar"
Mareld - Lars Winnerbäck

Minnet går sin egen väg

Jag vill absolut inte påstå att min hjärna är knivskarp och att mitt minne är något utöver det vanliga, men jag vill i alla fall tillstå att jag har skaplig koll. Igår fick jag mig dock en törn. En rejäl sådan. I hissen på väg upp till lägenheten mer eller mindre anfölls jag av en klar och tydlig idé om ett ämne för ett kommande blogginlägg. Till saken hör att vår hiss inte behöver mer än 45 sekunder på sig för att ta sig upp till vårt våningsplan. 45 sekunder som i mitt fall verkar ha varit flera månader eftersom min härliga idé var som bortblåst. Allvarligt, 45 sekunder. En glimrande idé kan väl inte bara försvinna på så kort tid? Skrämmande är det och det är väl bara att inse att jag måste skriva upp allt på en gång. Hårt. Men sant.
 
Nåväl.
 
Conte lämnar Juventus.
Lämnar fler eftersom han lämnar?
Det lär visa sig.
Är verkligen Allegri mannen att ta över?
Tillåt mig tvivla.
 
Lyssnar ikapp på Sommar i P1.
Ingen jättebra än så länge.
Johan Croneman var dock en sköning.
Dessutom gillar jag Fredrik Wikingssons hyllning till sin farmor.
Jason Diakite var förstås också lyssningsvärd.
Men, jag tvivlar på att 2014 blir ett minnesvärt sommarpratarår.
Listan på de som återstår känns aningen ljummen.
Hoppas att mina förutfattade meningar får sig en törn.
 
Önskar Malmö FF och AIK stort lycka till.
Vi behöver lag i CL och EL.
Så är det bara.
Det behöver inte ens motiveras.
 
Pernilla Olsson heter ordföranden för Supportrarnas Matchprogram. Hon är en riktig eldsjäl som dessutom är en duktig skribent och intervjuare. Igår träffade hon Nanne Bergstrand för Svenska Fans Hammarbysida och resultat ser du här; http://www.svenskafans.com/fotboll/bajen/nanne-bergstrand-hammarby-behovs-i-allsvenskan-511236.aspx Lång är den, och väldigt läsvärd. Vill själv intervjua Nanne för Matchprogrammet och inser hårt och brutalt att jag har en hel del att leva upp till om den intervjun ska kunna matcha Pernillas. 
 
Till sist.
Om du vill kan du följa mig på Instagram.
erik.dahlberg61
 
"Hon sa, jag vill inte ha någon Lamborghini, jag vill inte ha någon stor briljant, inte leva i en film av Fellini, bo på Ritz är inte längre intressant". / Rått och romantiskt - Ulf Lundell

64 matcher senare

Som sagt; det här är inlägg 1500.
En högst personlig sammanfattning av VM känns lämplig.
 
I-landsproblem direkt.
Ska jag börja från början?
Eller från slutet?
Inget av det.
Jag kör random.
 
Det finns otroligt många positiva bilder från detta VM som går till historien som ett av det mest offensiva genom åren. Gruppspelet formligen exploderade i fotboll som passade även den minst fotbollsintresserade, ni vet de där människorna som påstår att det inte händer något i fotboll. Costa Rica, Colombia och Chile charmade oss på ett alldeles fantastiskt sätt och jag började så smått undra om vi skulle få uppleva en nionde världsmästarnation. Så blev det som bekant inte, men läckert var det.
 
Jonas Erikssons insats var precis så bra som väntat och jag är aningen förvånad att han inte fick åtminstone bronsmatchen. Nåväl, han har stärkt sitt namn ute i den stora mäktiga fotbollsvärlden och det räcker långt.
 
Jag hoppar över att göra ett världslag. Tar i stället ut de elva spelare som jag njöt mest av att titta på; Neuer - Hummels - Robben - Pirlo - Blind - Müller - Di Maria - Navas - Rodriguez - Mascherano - Kompany. Pirlo sticker ut eftersom han egentligen bara gjorde en bra match, men i gengäld var han så galet bra mot England att han bara måste med i toppelvan. Ingen Messi, ingen Neymar, ingen Silva. Nej, det blir så när man som i Messis fall totalt tappar allt när det vankas semifinal och final. Neymar var okej i de två första matcherna, men inte mer, och favoriten Silva verkade inte riktigt orka med det stora trycket.
 
TV4 vs SVT var en läskigt ojämn historia.
Vad SVT ska göra för att kunna matcha TV4 i EM 2016 är en ungefär lika svår fråga som den om vi redan nu tvärsäkert kan säga att det kommer att regna i Neapel den 27 september. Att klanka på Chris Härenstam, Staffan Lindeborg och Markus Johannesson en gång till är ingen idé, och det bästa är om SVT själva inser att nyss nämnda tre ska plockas bort en gång för alla. Åtminstone när det handlar om att kommentera fotboll.
 
171 mål gjordes och att ur minnet plocka fram det allra snyggaste är en grannlaga uppgift. Men om jag skjuter från höften tar följande tre mål medalj; Van Persies nick mot Spanien, Götzes finalavgörande och Rodriguez andra mot Uruguay i åttondelen.
 
Att FIFA utsåg Messi till turneringens mest värdefulle spelare är ett stort och dåligt skämt. Gör om gör rätt.
 
Brasilien har fyra år på sig att återskapa tron på sig själva och jag är mycket tveksam till att Scolari är mannen att ta tag i den uppgiften. Att bli fyra i sitt eget, hett efterlängtade, VM är inget annat än en missräkning av det grövre slaget. Sättet man blev avklädd på mot Tyskland och oförmågan att skapa det tryck som behövdes för att ge Holland en ordentlig kamp om en bronsmedalj som förstås inte kunde jämföras med ett guld men som ändå hade varit ett litet, mycket litet, plåster i ett helt lands öppna sår var riktigt pinsamt att ta del av.
 
Mitt Italien får tack och lov chansen att börja om från början redan i höst när det vankas EM-kval. Som det blev nu var De Rossi och hans kamrater på tok för dåliga och att de inte kravlade sig vidare från gruppen var helt i sin ordning.
 
Snygg TV - produktion rakt av även om det ibland blev lite väl många publikbilder.
 
Gillade frisparkssprejen och hoppas att den stannar.
 
Vet att många saknade Sverige, men när jag såg Portugals bleka insats var åtminstone jag ganska glad att vi inte var med; om inte Portugal förmådde att prestera bättre än vad de gjorde hur kunde vi då ens i vår vildaste fantasi drömma om att vi skulle ha något där att göra.
 
Tyskland är värdiga världsmästare och det var skönt att avgörandet kom innan straffläggningen var ett faktum. Finalen blev spännande och oviss precis som en final ska vara, och när Palacio inte fick ordning på fötterna efter det att Hummels inte orkat nicka bort bollen kändes det som att Tyskland till slut skulle avgöra. Och att det var just Götze var lite läckert. Jag menar, en fantastiskt talangfull spelare som detta till trots inte har en ordinarie tröja i detta starka landslag, men som biter ihop och accepterar hur det ser ut och när hans tid är kommen ser han till att göra det bästa av den. Från och med nu är Götze en ikon, en oförglömlig, en hjälte så länge han lever och det ska bli spännande att se om hans status i B.M. ökar under hösten.
 
Även om vi förstås ska smälta VM ordentligt känns det bra att ligorna ute i Europa, inklusive CL förstås, startar inom kort och att många av de vi tjusats av under dessa härliga veckor kommer att tjusa oss igen. Redan nu har ett flertal spelare bytt lag och fler kommer det att bli. Silly Season blir nog mer silly än vanligt och det är bara att hänga med.
 
Säkert har jag glömt ett antal saker som jag trodde mig komma ihåg, men sammanfattningsvis konstaterar jag att det har varit en fröjd att ta del av mitt tolfte världsmästerskap och att jag redan nu, trots att Ryssland står som värdland, längtar tills det är dags igen.

Italienbilder

Det här är inlägg nummer 1499.
En VM-sammanfattning känns perfekt för inlägg 1500.
Idag får ni hålla till godo med 11 bilder från Italien.
 
Han är stor i Bergamo Signore Strömberg.
 
Prydlig rad i Treviglio.
 
Balkongutsikten i Malcesine.
 
Berget Monde Baldo omsluter Malcesine på ett fint sätt.
 
Balkongutsikt i Sirmione.
 
Inte visste jag att att han bodde vid Gardasjön.
 
Dramatiska himlar fascinerar.
 
Aldrig en vistelse i Italien utan en Negroni.
 
Tjatig, men det hjälps inte; balkongutsikten i Malcesine!
 
Imponerande Bougainvillea i Sirmione.
 
Det bästa till sist!

Vad hände?

När det hade gått 29 minuter av Brasiliens totala ras bärjade min hjärna gå igång på vad jag skulle skriva på bloggen när matchen var slut. När matchen var slut visste jag inte mer än vad jag visste efter 29 minuter. Alltså gick jag och la mig. Det sista jag tänkte på innan jag somnade var David Luiz tårar när han blev intervjuad efter matchen. Tårar som gjorde fysiskt ont att se.
 
Idag vet jag ännu mindre än igår vad jag ska skriva. Allt är overkligt; Tysklands formidabla offensiv, Brasiliens förfall, enkelheten som Tyskland fick göra sina mål på och hur de brasilianska spelarna tycktes ha cement i skorna och tanketrådar som inte hängde ihop.
 
Den 8 juli 2014 kommer för alltid att vara ett mörkt datum för Brasilien och vi som har neutrala hjärtan kommer att minnas tillbaka på den 8 juli 2014 och tänka att det var då vi var med om en fotbollsförnedring som man inte trodde var möjlig.
 
"Det är som om natten här har sett allting och stilla sjunger med"
Elegi - Lars Winnerbäck

Erfarenhet skojar man inte bort

Costa Rica har charmat brallorna av oss men det kändes ändå bra att Holland hade de starkaste nerverna när allt skulle avgöras från elvameterspunkten. Den fotboll Costa Rica visade upp mot Holland var i stort sett en icke-fotboll, och för varje minut som gick blev det allt tydligare; vi strävar efter att ta det här till straffläggning.  Holland tilläts att ha initiativet och med de kvalitetsspelare man förfogar över var det bara att tacka och ta emot. Costa Rica försvarade sig alldeles glimrande och Navas i mål var precis så bra som han hade varit tidigare i turneringen, kanske till och med aningen bättre.  Desperationen började synas i ögonen på de holländska spelarna men när det väl var dags för straffar var det aldrig något snack. Louis Van Gaal måste ha njutit när han gjorde upp ordningen för skyttarna; Van Persie, Robben, Sneijder, Kuyt. Det kunde liksom inte gå fel. 

 

Argentina i morgon för Robben & co.

Repris på finalen 1978.

Vidöppet är det men Argentina har mycket att bevisa.

Det påminner en hel del om det Argentina som tog sig till finalen i Rom 1990. Då var det Maradona som bar hela laget på sina axlar, nu är det Messi som är kraftkarlen. Dessvärre verkar di Marias uttåg mot Belgien inte vara av den temporära arten och därmed tappar Argentina en stark offensiv kraft. Kanske kan Aguero vara tillbaka och avlasta Messi. Jag tror att det är direkt nödvändigt för att Holland inte ska gå till sin andra raka VM-final.  

 

Brasilien – Tyskland ikväll.

Repris på finalen 2002.

Som ni märker går allting igen.

Även det här är vidöppet.

Två världsmålvakter.

Två starka backlinjer.

Två mittfällt av hög klass.

Två anfallslinjer som kan leverera.

 

Neymars skada och Silvas avstängning är förstås ett jätteavbräck, men åtskilliga är de gånger när en reserv har klivit fram och visat att man inte ser på sig själv som en reserv. Dante tar över Silvas roll och bara den lilla detaljen att han ställs mot ett gäng av klubbkamrater gör att jag tror på succé. Vem som tar Neymars plats är väl mer oklart, men Chelseas Willian borde ligga bra till för att ingå i startelvan.

Nåväl, vid midnatt vet vi om den tyska erfarenheten från mästerskap har räckt för att omkullkasta ett helt lands drömmar om en VM-final på Maracana i Rio de Janeiro.

 

Till sist gånger sju.

 

1) Tim Kruls psykningar vid straffavgörandet i lördags är så patetiskt töntiga att jag inte hittar ord. Vad är det för fånerier?

 

2) Arjen Robbens form och lungor och vilja och allt vad ni vill är makalöst imponerande. Kanske är han turneringens bäste utespelare.

 

3) Ta bort Chris Härenstam för alltid. Han är för dålig. Han räcker inte till. Lider svårt med Glenn Strömberg som måste kampera ihop med honom i match efter match.

 

4) Nyss nämnde Robben har samma gångstil som Thomas Ravelli.

 

5) van Gaals målvaktsbyte var verkligen ett genidrag. Särskilt med tanke på att den osympatiske Krul inte räddade en enda straff i Newcastle förra säsongen.

 

6) Det ska bli mycket intressant att se vart vissa spelare tar vägen inför nästa säsong. Ett helt lass av spelare i de tre C-lagen; Costa Rica, Colombia och Chile. Samt Mexikos målvakt Ochoa.

 

7) Thiago Silva har efterträtt Gennaro Gattuso i fråga om att sjunga nationalsången för ett helt land. Och lite till. Wow liksom!

 

”Jag ger bara folket vad folket vill ha”

Mareld – Lars Winnerbäck


Det är något speciellt med målvakter

Manuel Neuers insats mot Frankrike var absolut felfri och det ligger väldigt mycket i det Daniel Nannskog sa att det är coolt med målvakter som visar att man äger målet. Manuel Neuer är en sådan målvakt och den pondus och lugna kaxighet han utstrålar är enormt skön att ta del av. Enhandsräddningen på Benzemas jätteläge på tilläggstid gör bara målvakter som vet sitt värde och som vägrar att sälja sig. Skulle Tyskland gå hela vägen är jag helt säker på att Manuel Neuer kan sälla sig till de odödligas skara. Så stor och så betydelsefull är den tyske målvakten.
 
Snart Brasilien - Colombia.
Blir bra.
Pressen på hemmanationen ökar för varje halvlek.
Hur den är vid en eventuell final vågar jag inte tänka på.
Är Colombia nöjda?
Fan heller.
Det här är deras största stund i rampljuset.
Go for it Cuadrado & Co.
 
Kan ni se framför er en semifinal mellan Belgien och Costa Rica och en final mellan Belgien och Colombia? Nej, jag tänkte väl det. Men det är faktiskt fullt görbart. I alla fall i praktiken. Vi vet dock vad erfarenhet är värt och det faktumet talar för att Argentina och Holland möts på onsdag kväll, men precis som jag har sagt vid upprepade tillfällen under den här bloggens levnad; fotboll och logik har inget med varandra att göra.
 
"Det gör ont fast ingenting blöder"
Man över bord - Plura Jonsson

Åtta matcher kvar

Vilodag i VM.
Pratade tidigare idag med en man som hade en klockren analys till vad vi har fått uppleva från Brasilien; "det kostar på att följa matcherna, men det är värt varenda minut".
 
Med åtta, snyft, matcher kvar finns det hur mycket som helst att reflektera över. Såväl strikt fotbollsmässigt som av mer underordnad karaktär. Dagens sex punkter ser ut ungefär såhär.
 
1) Om de allsvenska spelarna och deras kollegor i Superettan bara ska ta till sig en sak av allt vackert och briljant och klokt som har vistas upp är det ganska givet; löp. Det lönar sig.
 
2) Jonas Eriksson har varit fullständigt briljant i de tre matcher han har dömt. Minst en semifinal borde han få. Allra mest imponerad blir jag av att han har en dialog med spelarna och hela tiden verkar mån om stämningen på planen, samt att han hellre friar än fäller utan att för den sakens skull vara släpphänt i sina bedömningar.
 
3) Kanske lite beside the point men jag blir galen på deprimerade supportrar som inte längre är deprimerade när deras nunor visas på jumbotronen. Så oerhört oäkta att det går runt på baksidan.
 
4) Tim Howards målvaktsspel mot Belgien var alldeles osannolikt jättebra och hade USA lyckats vinna matchen kan hans insats ha räckt tíll att bli uttagen i FIFA:s all-star-team.
 
5) Är Granit Xhaka det coolaste namnet och är Gary Medel precis så genomsnittlig som hans namn ger sken av? När vi i alla fall är inne på namnfronten är jag svag för Damarcus Beasley, Islam Slimani och Alex Oxlade - Chamberlain. Jamen allvarligt; Islam i förnamn. Det är inte vare sig Sven eller Örjan eller Ronny. Det är Islam.
 
6) De fyra kvartsfinalerna känns vidöppna, precis som det ska. Alla gruppettorna är vidare, och jag tycker inte att det finns någon riktigt solklar favorit.
 
# Tyskland - Frankrike är en repris på semifinalen i VM 1982 och det krävs inte mycket fantasi för att förstå hur fransmännen ser på den här möjligheten till revansch. Tyskland har mycket mer att bevisa men det är något som inte riktigt stämmer i det tyska laget. Frankrike däremot smyger med och är en outsider att ta på allvar. Jag är mycket nyfiken på om Pogbas form kan hålla i sig.
 
# Colombia har en jättechans att skrälla mot Brasilien men ändå är det något som säger mig att vi inte har fått se av allt av hemmanationen. Fred och Hulk till exempel, det måste finnas mer att hämta där. Har av olika anledningar ännu inte sett Colombia och ser fram emot det.
 
# Argentina - Belgien är även det en semifinalrepris. 1986 närmare bestämt, en match som var Maradonas från första till sista sekunden. Betydde gårdagens seger mot Schweiz att Argentina växte eller har vi sett deras max? Belgien har allt att vinna och med tanke på truppens bredd och Vilmots fingertoppskänsla vid bytena är Belgien definitivt att räkna med.
 
# Holland - Costa Rica till sist. Rent logiskt borde Costa Ricas saga vara all här, men fotboll och logik har ytterst lite att med varandra att göra och det är verkligen skrällvarning här. Unnar Costa Rica ytterligare en framgång men tror innerst inne att Holland blir för svåra.
 
"Once I thought I saw you in a crowded hazy bar"
Like a hurricane - Neil Young

Andra halvlek av 2014 har startat

Åter Södermalm efter mycket härliga dagar i ett land som jag aldrig tröttnar på. Malcesine och Sirmione var två helt nya bekantskaper och det var verkligen trivsamt. På båda ställen blev vi försedda med balkonger i fantastiska lägen och jag lovar att återkomma med bildbevis inom kort.
 
Att Italien försvann ur VM var förstås en missräkning men det var som att gemene man inte riktigt brydde sig. Såg matchen mot Uruguay på två olika barer i Bergamo och jag var inte bara besviken över förlusten, jag var också besviken över det låga engagemanget. Betydligt mer engagemang i Malcesine när Tyskland mötte USA. Det tyska språket hördes mer än frekvent i Malcesine och vi såg ett antal skyltar utanför barer, caféer och restauranger som berättade att man visade matchen och att det var tysk kommentator. Lite humor någonstans.
 
Har förstått att jag har missat ett antal fantastiska åttondelsfinaler, ibland blir det så och det är okej. Av de åtta matcher som återstår från och med nu kommer jag inte att inte att missa en passning, inte en löpning och inte ett enda taktiskt felbeslut. Jag ska se allt. Och om inte spelkvalitén och dramatiken drastiskt försämras kan jag redan nu säga att det är det bästa VM-slutspelet jag har varit med om.
 
Argentina har det knepigt men är ändå i kvartsfinal mot Belgien.
Det är så uppenbart att man är helt beroende av vad Messi klarar av att leverera och det är också väldigt tydligt att Messi själv känner av att det är han som ska greja det. Hans passning till de Marias mål var formidabel och kanske kan den här vinsten som satt så långt inne höja laget ytterligare. Det lär behövas om det ska räcka till det guld som jag har förutspått att de ska ta. Att jag är en dålig tippare är en helt annan sak.

Kort lägesrapport

Från Sirmione konstaterar jag att det inte direkt råder någon feber efter Italiens sorti. Har själv lite VM-abstinens och ser fram emot tisdagens åttondelar och resten av turneringen. 

All vår början och så vidare . . .

Håller på att lära mig den nya mobilen, eller vad man nu ska kalla en multimanick som denna. Gillar kameran även om det är aningen svårt att få in känslan i själva avtrycksögonblicket. Nåväl, här kommer fyra resultat.
 
Ett par godsaker från midsommarafton.
 
Tufft att springa efter en tennisboll.
 
Vackra Södermalm.
 
Och sen började det att regna.
 
"Posten är där någon gång vi två, så har det varit nu i flera år"
Danielas hus - Ulf Lundell

Om inte tårar, så snudd på.

Ronaldos fantastiska inlägg till Varela gjorde att Portugal har en liten, mycket liten, chans att gå vidare från deras tuffa grupp. Michael Bradley lär inte ha sovit gott i natt. Han är fullt medveten om att han kunde ha valt fem bättre alternativ än det han valde där på mittplan med mindre än 30 sekunder kvar av tilläggstiden. Bradleys bolldräll innebar att Ronaldo fick precis den boll han behövde för att kunna prickskjuta sitt inlägg på Varelas huvud. En häftig match fick en dramatisk upplösning och än en gång hade vi bjudits på fotboll av högsta klass.
 
För USA och Tyskland räcker det att kryssa, då kan Portugal tokkrossa Ghana hur mycket man vill, man har ändå inte mer än fyra poäng och får då checka in på första bästa flygplan från Brasilien och begrunda sitt öde. Vinner USA eller Tyskland och Portugal besegrar Ghana gäller det att man gör det med tillräckligt många mål samtidigt som portugiserna bör hoppas på Tyskland. Tyskland har fyra plusmål inför sista matchen, USA bara ett. Matematik på hög nivå och det ska bli intressant att se hur USA och Tyskland hanterar det faktum att båda klarar sig på oavgjort. I min värld är inte USA de största taktikerna och med deras vinnarinställning har jag aningen svårt att se dem spela för ett kryss. Tyskarna klarar definitivt av det, men det ligger inte riktig i deras natur att spela på resultat.
 
Igår kväll fick jag ett härligt bevis på att fotboll är stort och svårt att värja sig mot. Kusin P ringde och var alldeles till sig över alla bra matcher han hade sett hittills i VM. Till saken hör att kusin P i grund och botten inte är speciellt intresserad av fotboll. Men som han sade; det är omöjligt att inte ryckas med. Sånt gills!

Gråter Ronaldo på riktigt i natt?

VM rullar vidare och vi bjuds på härliga matcher där den positiva fotbollen sitter i förarsätet. Iran var snubblande nära att snuva Argentina på poäng igår, men till sist klev han fram, han som vill skriva in sig i landslaget historieböcker på samma sätt som Maradona. Tar Argentina guldet börjar han närma sig, men det är långt dit. Argentina imponerar inte på mig, det finns ett mått av ängslighet och statiskt agerande som gör att allt känns krampartat. Kanske kan man få det att lossna i sista matchen mot Nigeria eftersom man redan är klara för åttondelsfinal.
 
Tyskland - Ghana är turneringens bästa match hittills.
Jag ville inte att den skulle ta slut.
Kloses mål påminde om Ole Gunnars i CL-finalen 1999.
Ni vet då när M.U. mirakelvände på tilläggstid mot B.M.
 
Läckert att Jonas Eriksson dömer Kamerun - Brasilien.
Ingen risk att han agerar som Nishimura i premiären.
 
Portugal är i brygga och nattens match mot USA kan med fel resultat för den ständigt ledsne Ronaldo och hans rövarkamrater innebära en tidigare semester än vad man bespetsat sig på. Nu tror jag i och för sig att Portugal kammar till sig, men vi vet också hur extremt mycket vilja och fighting spirit det finns i det amerikanska laget. Kan bli en riktigt sevärd nattiné.
 
Att Italien föll mot Costa Rica och gjorde livet onödigt besvärligt för sig själva var ingen skräll. Det är en gammal sanning att Italien alltid ska ta den snårigaste och den mest taggtrådsbesudlade vägen fram till åttondelsfinalen. Det räcker med kryss mot Uruguay, men med tanke på att Uruguay under långa stunder mot England såg ut att vara på rätt väg fruktar jag matchen på tisdag. En match som jag för övrigt ser på lämplig lokal i Bergamo. Helt rätt ställe att befinna sig på. Hoppas jag.
 
"Jag är så trött på alla mail och koder"
Hugger i sten - Lars Winnerbäck

Hoppsan

Igår blev det av.
Jag släppte min gamla mobil för att köpa en smartphone.
I över ett års tid har väldigt många människor i min omgivning undrat hur jag har stått ut med den gamla hederliga Nokiamobilen. Det går alldeles utmärkt har jag svarat varenda gång. Jamen, jamen, jamen, man kan göra si och så och det och det, och det är jättebra att ha den och den appen till det och det. Absolut har jag svarat. Klart man kan. Det är säkert bra. Men, och det här är ett av mina fetaste men genom alla tider; det är ett skapat behov. Och skapade behov har också en tendens att vilja äta upp en. Du lever ditt liv genom mobilen och jag dristar mig så långt som att när du tror att du är social och med i matchen är det precis tvärtom. Visst, jag bloggar och har ett Twitterkonto och följer ett antal bloggar och ett antal Twitterkonton. Men jag lever inte mitt liv genom dessa skapade behov.
 
Jag kommer säkert att bli nöjd med mitt underverk, men jag är också ganska säker på att jag inte kommer att sälla mig till de imponerades skala. Min aningen teknikfientliga ådra är för stark för att det ska ske och dessutom måste man ju odla sin myt och bevara sin image. Eller?
 
Adjö Spanien.
Adjö England.
Det händer grejer i Brasilien.
Ett mycket positivt VM såhär långt.
Och vid åtta ikväll kan Italien vara klara för åttondelsfinal.
Det vore en perfekt midsommrnattsdröm.
 
"Såna chanser kommer en gång bara, aldrig att dom kommer två"
Fanfanfan - Thåström

Vilken kväll för Ochoa

Tänk er tanken att göra sitt livs match mot Brasilien. I Brasilien. I ett VM. Att hålla nollan. Mot Brasilien. I Brasilien. I ett VM. Att vara sådär galet bra så att man vet att man kommer att hamna i en större klubb inom kort. Där har ni Mexikos målvakt Ochoas verklighet just nu.
 
Hans målvaktsspel var formidabelt och jag imponerades mest av det lugn han hela tiden utstrålade. Han gör kanske inte de mest ortodoxa räddningarna, men han är modig som fan själv och reaktionssnabb utöver det vanliga. Vet att Aftonbladets Simon Bank har hyllat Ochoa. Igår kväll förstod jag varför.

Gåtan Pepe

Vad är det som händer i Pepes hjärna när han tar på sig matchtröjan? Tror inte ens att han vet själv. Det brinner till i hans huvud och där de flesta av oss har en spärr eller två är Pepe i total avsaknad. Jag förstår att han blir förbannad på Müller som förstärker den smäll han fick, men från att bli förbannad till att tappa koncepterna fullständigt är steget långt. Domaren som var bra placerad hade inte många andra val än att ta fram det röda kortet. Värst av allt med hans griserier är att han själv under stundom är en filmare och fuskare, en sådan som fullständigt retar gallfeber på allt och alla. En kille som Pepe får inga nya kompisar och anhängare, snarare tvärtom. Dessutom blir det extra tråkigt eftersom han är en bra mittback och som med rätt kalibrering av hjärnans gångar skulle kunna vara en världens fem bästa på den positionen.
 
Nöjd som fan med min Drömelva.
Müller, Gervinho och Marchisio gjorde mål.
Alla utom Buffon kom till spel.
Alla utom Dzeko var vinnare.
Om Buffon fortfarande är skadad måste jag byta honom.
Väntar in i det längsta eftersom Buffon ändå är Buffon.
 
"Did I asked too much, more than a lot"?
One - U2

Messis lättnad

Det var väldigt tydligt hur gärna Messi ville göra mål i nattens match. Han vet att det finns många kritiker som anser att han bara lyckas i Barcelona men aldrig i landslaget. Kritiker som till viss del har haft rätt i sitt tyckande. När Messi i mitten av den andra halvleken manövrerade sig fram till ett läge som utan överdrift kan kalas för ett typiskt Messiläge tog han stolpens insida till hjälp och 2-0 var ett faktum. Kanske var det målet hans sätt att visa oss, och kritikerna, att det här kommer att bli mitt mästerskap. Hans första reaktion var stor glädje över det vackra målet, men när det gått ett antal sekunder och kameran följde hans ansikte tyckte jag mig se något som mer liknade lättnad. Det är både lätt och svårt att förstå vilken press Messi upplever och kan han då tysta kritikerna med viktiga mål köper han sig i lite andrum. I alla fall för ett tag.
 
Ikväll Tyskland - Portugal.
Ser gärna en klar tysk seger.
Har svårt att sympatisera med Portugal.
 
Intressant möte också mellan Ghana och USA.
Dock, den nattmanglingen lämnar jag nog därhän.
Även en turneringslirare känner av sänggång vid 02:00.
I alla fall morgonen efter.
 
Såg andra halvlek av Östersund - Hammarby.
Från finfotboll till vardagsfotboll.
Också en resa.
Hammarby ska vara glada för 1 - 1.
 
"Vi måste akta oss för alla bättre förr"
Elden - Lars Winnerbäck

Tidigare inlägg
RSS 2.0