Förutsättningarna finns, använd dem!

Jag har verkligen ingen aning om vad det är med dagens kids men när Freja och jag tidigare idag passerade förbi Sofia Bollplans härliga konstgräsmatta med ytor för såväl sjumanna som niomanna var den helt tom. Genast satte min hjärna igång, tänk om vi i Arvidsjaur hade haft den här möjligheten, att i mitten på april spela på en fantastisk gräsyta i strålande sol och 13 plusgrader, den gräsytan hade varit belamrad. Våra mödrar hade fått hota med än det ena än det andra för att vi skulle komma hem och fira påsk med släkten och annat löst folk. Avundsjuka är aldrig sunt, men idag slog den till och jag var på vippen att gå och köpa en boll och ringa runt till polarna och fråga om vi skulle köra tvåmål. Än lever ungen i mig. Tack och lov!
 
Nu Fiorentina - Roma.
Seger för Roma och CL-platsen är klar med fyra omgångar kvar.
Avanti Roma!
 
"Häll upp mer av det röda, och säg att du vill ha mig"
Ett slags liv - Lars Winnerbäck

Jag mötte Lassie. Och mer därtill.

För 40 år sedan gick jag i sexan och bodde i Vallentuna. En av mina kompisar i klassen hette Roger och han bodde granne med Benny Andersson och Anni-Frid Lyngstad. En dag ringde vi på hos dem och bad om autografer. De bjöd in oss till deras kök och vi småpratade lite medan de glatt skrev sina autografer. Mäktigt som tusan för en trettonåring. Särskilt med tanke på att ABBA bara några veckor innan hade vunnit Eurovision Song Contest i Brighton. När vi skulle gå därifrån sade Roger att vi gärna ville ha även Björn Ulvaeus och Agnetha Fältskogs autografer. Inga problem sade Annifrid, jag ringer och kollar om de är hemma. Fem minuter senare stod vi i hallen hos den andra halvan av ABBA. Uppdraget var utfört. Var jag har autograferna idag vet jag inte riktigt, men det är en fantastiskt härlig historia att tänka tillbaka på, och om jag någon gång skulle råka springa på någon av de fyra ABBA-medlemmarna ska jag definitivt ge mig till känna. Det kan det vara värt.
 
"Spectators of the show always staying low"
The winner takes it all - Benny Andersson & Björn Ulvaeus

5 - 0 värmde, men det är långt till november.

Jag är givetvis väldigt glad  och nöjd med 5 - 0 mot Degerfors. Tro inget annat. Men, och det här är att betrakta som ett ganska stort men, jag känner mig luttrad efter de senaste årens misslyckanden i den gruva som kallas Superettan. Av den anledningen väljer jag att ligga lågt ett långt tag till. Jag vägrar låta mig åka med i den våg som så sakteliga började rulla igår kväll när jag tog mig hem från Nya Söderstadion. "Nu går vi upp". "Med den här starten spelar vi inte i Superettan nästa år". Sådär lät det överlag, men nej, vi tar en match i taget. Det är en tråkig klyscha men den känns mer relevant än någonsin. Visst, det ser så mycket bättre ut jämfört med de senaste säsongerna. Och visst, vi har en helt annan stabilitet och ett helt annat lugn i vårt spel, men i sanningens namn var inte Degerfors speciellt bra och att det skenade iväg till 5 - 0 var en kombination av att de gav upp och att vi började gå på vatten.
 
29 307 skojar man inte bort.
AIK, Helsingborg och Halmstad lockade tillsammans 25 645 åskådare.
Galet sa Bill.
 
"Jag dricker glögg med balkongdörren öppen i natt"
Hugger i sten - Lars Winnerbäck

1,6 % tog sig igenom

Nålsögat för att komma med på Höstsalongen på Fotografiska var mer än smalt. Fick precis veta att vi var över 3000 som sökte lyckan och att 52 kom med. Jag gör ett nytt försök nästa år. Aningen besviken såklart, men om Hammarby vinner mot Degerfors ikväll är allt som det ska igen. Alldeles strax ska jag bege mig till Nya Söderstadion. Hoppade över marschen från Medborgarplatsen. Den typen av aktivitet gillar jag lika mycket som jag gillar maskerad. Det vill säga inte alls.

Bilder i stället för ord. Del 33.

Orkar inte trötta ut er med mina funderingar inför morgondagens hemmapremiär på Nya Söderstadion. Orkar inte heller ge någon lägesrapport från ett Friends Arena som kändes lite ödsligt. Att upplysa om en löprunda som gick trögt och tungt på grund av en skum smärta i knävecket är bara negativt. Jag kan, och får, i alla fall springa. Men eftersom jag känner att jag behöver få utlopp för det där jag inte riktigt orkar tar jag smitvägen och bjuder er i stället på fyra bilder från 2013.
 
St. Vituskatedralen i Prag.
 
Nyponbuskar, nyponbuskar, hela vägen nyponbuskar.
 
En Romprofil.
 
Ville hjälpa till men lyckades hålla i mig.
 
"Något som inte var IKEA, något som inte hade lösningen i kanten"
Söndermarken - Lars Winnerbäck

140412, 23:52.

Lördag är på väg mot söndag och frånsett klassisk musik och ett svagt regn mot fönstret är det lugnt. Har haft en dag helt för mig själv. E och F är ute på landet tillsammans med E:s syster. Jag har ett stort behov av att då och då ha en dag eller två där inget är uppbokat, där jag inte behöver kompromissa eller anpassa mig. Där jag gör exakt vad jag vill. Eller inte vill. Ingen rocket science på något sätt, men inte desto mindre väsentligt.
 
Bio tidigare idag och jag rekommenderar den varmt.
"The selfish giant".
Engelskt, socialrealistiskt, tufft, utsatt och allmänt jobbigt.
Jag gillar den typen av filmer.
Filmer som snuddar vid det dokumentära.
Snyggt filmad var den.
Fylld av känsla och känslor i varje ruta.
Och över hela filmen låg det en våt filt av hopplöshet.
Ändå slutade den hoppfullt.
Gå och se så att jag inte lockas att berätta allt.
 
Nöjd med Romas 3 - 1 på Atalanta.
Anfallsspelet briljant under stundom och andraplatsen känns trygg.
 
I morgon AIK - Örebro med vännen Per.
Gillar att gå på match där jag inte bryr mig om slutresultatet.
Njuter av fotbollen på ett helt annat sätt då.
På måndag är det inte så.
Då är det ångest och en enda längtan efter tre poäng.
Och återigen; det får se ut hur fan som helst bara vi vinner.
 
Vi tar ett boktips också.
"Än klappar hjärtan" av Helena von Zweigbergk.
Relationsdrama mellan tre systrar.
Väldigt bra och väldigt mycket igenkännande.
Min mamma och hennes fyra systrar kämpade om vem som var mormors favoritbarn. Exakt den kampen finns inte i boken, men det finns en inbördes tävlan som jag så väl känner igen och som jag alltid har haft väldigt svårt för. Kanske beroende på att jag inte har något syskon och därmed aldrig behövt mäta mig, men jag vet också att hela sanningen inte är så enkel. Jag tycker alltid att det är pinsamt när människor beter sig ovärdigt och lågt bara för att nå dit man vill, och har man som jag behövt se den typen av uppträdande upprepade gånger i livet finns alltid skämskudden inom räckhåll
 
Kul att K.K. satte en av Arsenals straffar i FA-cupsemin.
Han såg trygg och lugn ut hela vägen.
Men att Arsenal ska behöva förlängning och straffar för att slå ut Wigan är ett bevis på att det saknas en mental byggsten i Arsène Wengers lag.
 
Till sist; tydligen spelade Mattias Asper inte i långbyxor igår.
Vart är världen på väg?
 
"Torkar tårarna min vän, jag tror jag vet ungefär hur det känns, som att dansa med en myndighet" / Dunkla rum - Lars Winnerbäck

Överhörning är kul

Följande samtal överhörde jag i onsdags.
 
Han: På fredag är det begravning av faster Ellen.
Hon: Hur känns det då?
Han: Sådär. Min halvbror kommer dit.
Hon: Han som du inte träffat på 20 år?
Han: Exakt.
Hon: Hur tror du det blir att ses igen efter så lång tid?
Han: Vet inte. Endera blir det bra eller så blir det en Norénpjäs.
 
"Jag ville dig aldrig något illa, men jag gjorde ont ändå"
Den vassa eggen - Ulf Lundell

Atletico Madrid #15

Att A.M. tagit sig till semifinal i C.L. är både livgivande och bra för fotbollen.
 
Livgivande så till vida att det behövs nya lag som slår sig in bland de fyra sista i detta finrum som kallas C.L. Från 2005 och fram till i år hade bara 14 olika lag nått så långt som till de fyra sista. Jag gillar när det blir lite bredd, när lag som Lyon, Schalke 04, PSV Eindhoven och Villarreal är med och krigar in i det sista. Nu har A.M. klivit in i semifinalskaran och jag skulle inte bli det minsta förvånad om den framgångsvåg man surfar på just nu räcker hela vägen till Lissabon.
 
Bra för fotbollen är lite flummigare, men det jag främst syftar på är att jag har tröttnat en aning på Barcelonas tiki-takaspel. Visst, det kan vara oerhört vackert att titta på. För ett tag. Men, jag tjusas mer av ett snabbare och rakare passningsspel, eller ett passningsspel där man varierar korta och långa bollar, allt utifrån hur matchbilden ser ut. Även om Barcelona skulle ta hem ligan i år är deras stora era över för den här gången. Men det ska bli spännande att se hur de bygger inför framtiden, särskilt med tanke på att de med största sannolikhet måste vänta till sommaren 2015 innan de får värva nya spelare. Sista ordet är inte sagt, men Fifa har inte gjort sig kända som en kompromissvillig organisation.
 
"Lämna parken hösten är på väg, lämna allt det gamla steg för steg"
Stackars Jack - Ulf Lundell

Starkt av José Mourinhos grabbar

Chelsea har den där magiska förmågan att trassla sig ur knepiga underlägen och av den anledningen är jag inte det minsta förvånad att man lyckades även ikväll. Frånsett en kortare period i första halvlek var Chelsea det klart bättre laget och än en gång stod José Mourinho där som vinnare. PSG:s forcering efter Demba Bas mål var inte oäven men där visade Petr Cech vilken fantastiskt stabil målvakt han är och vilken enorm trygghet han sprider till sina utespelare. Den dag Cech säger tack för den här tiden står Chelsea inför en gigantisk utmaning.
 
Jag hade tänkt låta bli att nämna Zlatan och hans dröm om att vinna CL, men det lät sig inte göras. Här och nu känns det som att drömmen kommer att stanna vid en dröm och det är inte utan att jag lider dubbelt med Zlatan en kväll som denna.
 
"Under björken ligger nycklarna och det blåser från havet"
Vi åkte aldrig ut till havet - Lars Winnerbäck

Svårt att begära mer

Skiter i hur det ser ut.
Allt jag vill ha är tre poäng.
 
Så skrev jag 16:20 idag.
 
Tycker om när det blir som jag vill.
Det såg sådär ut.
Men det blev tre poäng.
Att vinna utan att spela bra stärker moralen.
Vill tro att den klyschan fortfarande håller.

Nu kör vi!

Tre timmar kvar till avspark i Södertälje.
Skiter i hur det ser ut.
Allt jag vill ha är tre poäng.
Kommer att sitta limmad framför 42-tummaren.
Ambitionen är att ha nerver nog att sitta kvar matchen ut.
Avskyr egentligen att se Hammarby på TV.
Det blir för mycket på något sätt.
Tre poäng som sagt.
Resten tar vi sedan.

Stadiongrindarna rörde mig

Tog med mig Freja till Stadion tidigare idag.
Dels ville jag på något sätt, i alla fall för tillfället, försöka få lite frid i hjärnan med tragedin i Helsingborg. Den har verkligen hängt över mig och påverkat min syn på supporterskapet och på mänskligheten. Jag ville också med egna ögon se alla tröjor, halsdukar, ljus, blommor, hälsningar, matchbiljetter, flaggor, vimplar och annat som kantade järngrindarna runt den anrika arenan. Mitt i det tragiska fanns det något vackert, empatiskt och värdigt.
 
Unnade självklart Djurgården de tre poäng man tog hemma mot Halmstad och tyckte om den minnesstund som föregick matchen. Snyggt arrangerad var den, och på något sätt togs ett försiktigt, men viktigt, steg mot framtiden.

Hemmapremiären lockar

16 651.
Så många biljetter är sålda till Hammarby - Degerfors.
Det är 10 dagar kvar till matchen.
25 000 är inte orimligt.
En publiksiffra som Parma och Udinese skulle vara nöjda med.
Så även Queens Park Rangers och Fulham.
Intresse föder intresse, svårare är det inte.
Här och nu är det vad fotbollen behöver.
 
Lider med Zlatan som verkar missa det roliga.
Lårens baksidor leker man inte ostraffat med.
Inte ens ett fysiskt praktexemplar från Rosengård.
 
Starkt av Juventus att ta med sig 1 - 0 från Lyon.
Finalen på hemmaplan hägrar och känns uppnåelig.
 
Går med vännen Olov på Södra teatern ikväll.
Klungans nya föreställning; "På rätt sida om okej".
Förväntningarna är höga.
Har deras två tidigare framträdanden i färskt minne.
Alltså kan det inte bli annat än höga förväntningar.
 
Göran Rickmer.
Så heter Hammarbys säkerhetschef.
Av allt som har skrivits och sagts sedan tragedin i Helsingborg är hans ord och åsikter de klokaste jag har läst, och jag hoppas verkligen att den här artikeln landar på rätt sätt hos alla som på ett eller annat sätt är involverade i den svenska fotbollen. http://www.dn.se/sport/fotboll/hammarby-vi-anmaler-allt-till-polisen/
 
"Jag ser gitarren i butiken, symbolen för att skolka"
Söndermarken - Lars Winnerbäck

Sakta framåt

Redigerade och renskrev min intervju med Degerfors mycket sympatiske tränare Patrik Werner för Supportrarnas Matchprograms räkning och med små myrsteg kom lusten till fotbollen tillbaka igen. Lagom till avspark av M.U. - B.M. dök vännen Per upp. Gott rött vin från Masi och en tallrik med salami och Brie fanns tillhands. Vi bjöds på en intressant match, vi pratade om stort och smått inom fotbollen och kom givetvis in på tragedin i Helsingborg. Men vi nuddade bara vid den, det var som om vi ville njuta av, och koncentrera oss på, kvartsfinalen i CL och inte grotta ner oss i något som man inte riktigt vet hur man ska tackla. Inte mer än att allt våld är förkastligt, oavsett var det utförs. Jag vill tro att någonting bra kommer att komma ut ur det som har hänt, att det verkligen är precis så mycket nog nu som så många har sagt sedan i söndags.
 
Ikväll PSG - Chelsea.
Ser fram emot duellerna mellan Zlatan och Terry / Cahill.
För PSG är det extra viktigt att hålla nollan.
Om inte det sker är det nog merci et au revoir pour l'instant.
 
Ikväll även R.M. - Dortmund.
Vill Dortmund men förnuftet säger något annat.
Skräll gärna.
Det mår fotbollen bra av.
 
"Jag liksom föll över kanten"
Kom änglar - Lars Winnerbäck 

Bilder i stället för ord. Del 32.

Det går liksom inte att ta tag i fotbollsskrivandet efter den hemska händelsen i Helsingborg i söndags. Visst, jag vet att det lägger sig efter ett tag. Att det är så livet är, men det här tog rejält och då vill jag låta det vara så. I alla fall just nu.
 
I stället fyra mobilbilder.
 
Atlasområdet är en oas i sig.
 
Växjös ståtliga domkyrka.
 
Fint kvällsljus vid Bondegatans slut.
 
Var bilen finns vet jag inte.
 
"Varför är det enda man minns det som aldrig blev av"
Nånting måste gå sönder - Plura Jonsson

Sorgligt, tragiskt och fullständigt onödigt

Det här var ju dagen när jag ville skriva om den allsvenska premiären.
Ni vet den där som vi fotbollsmänniskor alltid längtar efter.
Den där dagen när våren är här på riktigt.
Att skriva om den allsvenska premiären låter sig inte göras.
Fotboll har ingen betydelse här och nu.
En fyrabarnspappa har misshandlats till döds.
Han var i Helsingborg på fel plats vid fel tidpunkt.
Vem förklarar det oförklarliga för hans barn?
Våldet ska bara bort.
Och det nu.
Inte i morgon.

Min allsvenska tabell 2014

Precis som förra året struntar jag i att analysera varför jag har tippat som jag gör. Det finns så många om och men och kanske och å ena sidan och å andra sidan att det nästan går runt på baksidan. Som alltid är det kul att Allsvenskan rullar igång. Det är inte världens bästa fotbollsliga. Långt ifrån. Men det är den bästa vi har, och med tanke på hur jämn den ofta är både i toppen och i botten finns det därför alltid ett spänningsmoment som räcker långt.
 
Håll till godo.
Vad den är värd vet vi den 2 november.
 
 1) AIK
 2) Malmö FF
 3) IF Elfsborg
 4) IFK Göteborg
 5) Kalmar FF
 6) Helsingborg IF
 7) BK Häcken
 8) Örebro SK
 9) Djurgården IF
10) Åtvidaberg FF
11) IFK Norrköping
12) Mjällby AIF
13) IF Brommapojkarna
--------------------------------
14) Gefle IF
---------------------------------
15) Halmstad BK
16) Falkenberg FF

Känner mig ödmjukt tacksam idag

På väg hem från Växjö.
Där träffade jag en av de där kunderna som jag genom åren har kommit lite närmare. En av alla härliga människor som man inte bara pratar affärer och praktikaliteter med, de både vågar och vill vara privata och personliga. Människor som ger mig förtroenden och som utan att tveka även berättar om sådant som inte är helt draperat i gulddoublé. Sådana människor är en starkt bidragande orsak till att jag vill fortsätta med det jag gör. Den energi och den glädje jag känner efter att ha träffat dessa härliga människor är knappt mätbar och jag känner en ödmjuk tacksamhet över att våra vägar en gång korsades.
 
"Jag har försökt att lära mig, inte ens jag kan allt"
Alice - Plura Jonsson

02:11 ska man sova

Följde Roma - Torino och var förstås mycket nöjd med segern, och när jag slog av TV:n bespetsade jag mig på en lång natts god sömn. Så blev det inte riktigt. I stället fick jag agera räddare av dator, min ringa teknikkunskap till trots. Det mesta tyder på att jag lyckades få ordning på något som till en början såg ut som inledningen av ett dataras modell Grande med allt vad det innebär. När alla bilder, alla dokument av mer eller mindre viktigt slag var räddade till ett antal USB-minnen var klockan 02:11. 02:11 sover till och med en kvälls- och nattmänniska som jag. Här och nu känns det som om varje rörelse går i reducerat fart och svidet i ögonen kan liknas vid hur jag tror att det känns att hamna i ett grustag. Men, det kunde ha varit värre. Det kan det alltid.
 
Kul att Kim Källström fick speltid igår kväll.
Undrar vem Arsene Wenger skyllde på när Swansea kvitterade.
Arsenals fel är det som bekant aldrig.
 
Två dagar kvar innan mitt allsvenska tips presenteras.
De allsvenska tränarna tror att MFF försvarar guldet.
Vad jag tror?
Fredag 12:00 får du veta.
 
"Om skärmen är normal, finns inga skäl att tveka"
Blinkar blå - Adolphson & Falk

Magi i Madrid

R.M. - Barcelona blev en match som svängde och som krängde och som hade mer än allt. Vet att det kan låta klyschigt att skriva just det; matchen hade allt. Men ibland måste man få ta till exakt det uttrycket. Om man innan matchen hade satt upp ett tänkbart scenario så hade det innehållit att såväl Ronaldo som Messi hade gjort minst ett mål var. Check på den. Ett eventuellt rött kort hade landat hos endera Ramos eller Pepe. Check även där. Att minst en straff skulle utdömas, rätt eller fel. Check som sagt. Att duellerna mellan Ronaldo och Alves skulle vara lika legio som dem mellan Messi och nyss nämnda Ramos och Pepe. Check. Men sen skulle händelseförloppet kunna vara ganska öppet. Att försöka hitta vägen fram till det aningen udda slutresultatet 3 - 4 hade inte låtit sig göras, men det är precis det som gör fotboll så fantastiskt stort. Det udda resultatet gjorde också att La Liga för första gången på flera år går in i en rafflande slutstrid mellan tre lag, och som Jordi Alba mycket riktigt påpekade i intervjun efter matchen; "det är nio finaler kvar".
 
"Det är inte som du tror, det är det aldrig"
Blodröd zon - Ulf Lundell

Tidigare inlägg
RSS 2.0